Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af det gamla ordenslandet, var Polen den första. Illa hade detta rikes konung.
Litauens storfurste, Sigismund August, uppfylt det löfte han 1559 gifvit om
skydd åt orden, och nu, då det mer än någonsin behöfdes, fordrade han
fullständig underkastelse, det vill säga ordens upplösning, såsom vilkor derför. Denna
försiggick den 28 november 1561 i Vilna: ordensmedlemmarne blefvo
verlds-liga vasaller, det norr om Diina belägna ordenslandet erkände konungen af
Polen som sin herre; Kurland med Semgallen blef ett polskt län under deu
förre ordensmästaren Kettler såsom hertig, och denne utnärades tillika till
ståthållare i provinsen Livland. Härmed hade Polens intressen i det forna
ordenslandet kommit i omedelbar strid med Sveriges, och utbrottet af ett
krig emellan de båda makterna kunde när som helst inträffa. Det följde dock
ej omedelbart; anledningen dertill var i viss måu den ställning, som hertig
Johan i Finland intog till de båda täflande makterna.
Denne hade i böljan hoppats att i förening med sin broder erhålla eu
del af arfvet efter ordensstaten, men efter Revals intagande visade sig Erik
ej benägen härför, utan synes i stället hafva med välbehag omfattat den plan,
som ifrån polska sidan i juli 1561 framstäldes om Johans giftermål med en
polsk prinsessa. Denna tanke och dermed följande utsigter till Polens krona
omfattades med ifver af Johan, och i afvaktan på dess förverkligande instälde
Eriks fältöfverste i Estland, Klas Kristersson, tills vidare alla allvarligare
fiendtligheter mot de polska besittningarna i Livland. Redan i februari 1562
hade emellertid Erik fatt ögonen öppna för de faror för Sverige, som ur
denna giftermålsforbindelse kunde härflyta, och uppmanade Johan att afstå
från tanken derpå. Kort derefter gaf han Horn befallning att rycka mot ett
par af de med polska trupper besatta fästningarna, hvarpå denne i början af
juni tog Peruan. Långt ifrån att förmå hertig Johan att af bryta siu
förbindelse med Polen synes denna händelse, som ej var annat än böljan till
öppet krig mellan Sverige och denna makt, hafva föran ledt honom att
pa-skvnda dess afslutning. Omedelbart efter underrättelsen om Pernaus eröfring
afseglade hertigen till Danzig. Här dröjde han emellertid ej mindre äu två
månader, tvekande om han skulle fullföljå sina afsigter eller vända om. Han
upphans nämligen i denna stad af ett bud från Erik, som i hotande ton
uppmanade honom att återvända, och från polska sidan kommo äfven
underrättelser, som bidrogo att göra honom tveksam. Nya meddelanden från Polens
konung förmådde honom dock att fortsätta resan. Vid midten af september
mötte han Sigismund August i Kovno, hvarpå följde ett par veckors
underhandlingar, innan bröllopet mellan Johan och prinsessau Katarina (Jagellonika),
polske konungens yngre syster, den 4 oktober 1562 ärades i Vilna. Redan denna
handling å Johans sida kunde tydas såsom stridande mot hvad han i Arboga
artiklar lofvat; men ännu betänkligare var i detta afseende den
öfverens-kommelse, som han kort efter bröllopet ingick och enligt hvilken han mot
en försträckning af 120 000 daler skulle af polske konungen såsom pant
erhålla sju slott, belägna på gränsen mellan de svenska och polska
besittningarna i Livland. Detta stred alldeles uppenbart mot den bestämmelsen i 1561
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>