Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(Lejonhufvud) och hvari de förklarade, att personer funnos, som i afsigt att platt
utrota konung Gustafs afföda förrädiskt motverkat Eriks utländska
giftermålsplaner; de rådde nu konungen att träda i äktenskap med den person honom
vore behaglig*, antingen hon vore af adlig slägt eller icke, och lofvade, att
om några — hvilka de än kunde vara — befunnes hindra konungens
giftermål, skulle de efter yttersta makt hjelpa till att straffa dem. Huru föga»
konUDgen häraf lugnades, och huru hans sinne, beherskadt af lidelser och
Göran Perssons onda inflytelser, redan nu hunnit till gränsen af vanvett, visar
sig deraf, att han, ett par veckor sedan nyss nämda forpligtelse var afgifven.
lät en Svante Stures tjenare, som händelsevis mött honom med en bössa i
handen, undergå en förfärlig tortyr for att afpressa honom bekännelse om,
att det varit hans mening att mörda konuugeu. ■ Samtidigt med allt detta
gjorde Göran Persson hvad göras kunde för att samla bevis för en
samman-sväijning bland högadelns medlemmar, och i böljan af april utgingo kallelser
till rikets ständer att den 1 maj 1567 samlas i Stockholm. Sedan en del
redan anländt dit, ändrades tiden och orten för riksdagen: det bestämdes att
den skulle hållas i Upsala vid eriksmässan. Det var meningen, att den skulle
döma emellan konungen och de män, hvilka han betraktade som sina fiender
bland aristokratien. Dessa män voro i främsta rummet Svante Sture och
lians söner, vidare Per Brahe, Gustaf Olsson (Stenbock) och hans söner
Abraham och Erik, Sten Eriksson (Lejonhufvud), Ivar Ivarsson till Strömstad,.
Sten Axelsson (Baner), Ture Persson (Bjelke), Klas Fleming, Klas Åkesson
(Tott) och möjligen flere. Bland de misstänkte infann sig en del i följd af
konungens kallelse på Svartsjö, dit de efter hand anlände under de första
dagarna af maj. I den mån de kommo, inmanades de i fängelse, och derpå
följde ransakning inför konungens nämd. Anklagelsen lydde på förrädiska
stamplingar, som skulle haft till syfte att, för hvad som skett mot Nils Sture,
störta konungen frän tronen. Bevisen skulle ligga i hotaude ord som blifvit
ffdda, förnämligast vid ett dryckeslag, som hållits på Nils Stures skepp, dä
han stod redo att efter det skymfliga intåget i Stockholm företaga sin fård
till Lorraine, dels ock i underhandlingar, som drifvits med en tysk ryt t mästare,
Josua von Genewitz, hvilken for de »sammansvurnes* räkning skulle i Tyskland
värfva krigsfolk. Dessa bevis voro dock ej stödda på bättre skäl, än att af
de vitnen som hördes — dessa voro för öfrigt alla föga trovärdiga personer —
endast ett kunde meddela yttringar af missnöje och hat, som han sjelf hört
af de anklagade, och att ett stöd för anklagelsen för värfningar i Tyskland
utgjordes af ett bref, som Göran Persson medelst hotelser om tortyr sökt
tvinga Abraham Gustafsson att skrifva och, då detta ej lyckades, förmått
honom att uppsätta mot ett intyg om, att brefvet tillkommit på konungens
befallning. Men huru svaga och rent af lumpna bevisen Un voro, fann dock
nämden skäligt att döma herr Abraham och herr Ivar Ivarsson till döden.
Deremot synes dom- öfver de öfriga herrarne ej hunnit fällas på Svartsjö. De
fördes jemte de dömde till Upsala, der ransakningen skulle fortsättas.
I Upsala hade emellertid ständerna under månadens lopp efter hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
