Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kund; utan tvifvel bidrog den väsentligen till den snabba utbredning det nu
utbrytande upproret erhöll.
Men sjelfva anledningen till upproret har den icke gifvit. Aftal derom
och förberedelser dertil 1 hafva nämligen af hertigarne Johan och Karl blifvit
träffade redan i maj och juni 1568 — sannolikt till och med tidigare — ehuru
sjelfva utbrottet af resningen inträffade först under dagarna för Eriks bröllop.
I stället för att komma dit, begåfvo de sig den 10 juli från Eskilstuna till
Östergötland, der hertig Karl två dagar senare öfverraskade Vadstena slott.
Krigsfolket i detta och angränsande landskap gick dem utan svårighet
tillhanda, och af den missnöjda adeln samlades genast åtskilliga omkring dem:
sarskildt nämnas Sten Eriksson (Lejonhufvud), Gustaf Olsson och Erik
Gustafsson (Stenbock), Göran Eriksson (Gyllenstjema), Ture Persson och Johan
Axelsson (Bjelke). Före juli månads utgång voro Stegeborg och Leckö slott i
her-tigarnes händer, i böljan af augusti Öfverlemnades åt dem Nyköping, och Ake
Bengtsson (Färla), som omedelbart efter underrättelsen om hertigarne3 företag
blifvit af Erik sänd till Vestergötland och Småland för att förvissa sig om dessa
landskaps trohet, kunde intet uträtta. Lika litet vann Erik med de anbud om
förlikning, som han genom Göran Holgersson (Gera) och sekreteraren Sven
Elofsson framstälde till hertigarne. Han utfärdade nu ett öppet bref till
in-byggarne i svealandskapen, hvari han sökte vederlägga de beskyllningar
hvormed hertigarne rättfärdigat sin resning och kallade derjemte (1 augusti 1568)
ombud för nämda landsdelar att samlas till möte i Stockholm. Samtidigt företog
han rustningar i afsigt att sjelf draga till Östergötland for att qvtjfva upproret
och infann sig den 24 augusti verkligen has de trupper, som under befäl af Ivar
Månsson (Stjemkors) samlats i närheten af Nyköping. Han vann der en strid
med hertig Karls trupper och uppbrände Nyköpings stad, men slottet kunde han
ej intaga och återvände efter ett par dagar till hufvudstadeu. Här lät han
de ständer som på hans kallelse samlats utfärda ett öppet bref till Sveriges
rikes meniga inbyggare, hvari hertigarne, Sten Eriksson, Ture Persson och alla
deras anhängare förklarades för konungens och rikets fiender, mot hvilka alla
och en hvar uppmanades att troget stå konungen bi.
Emellertid hade hertig Johan den 19 augusti uppbrutit från Vadstena
och den 28 vid Nyköping förenat sina trupper med hertig Karls. Ivar
Månsson drog sig nu tillbaka, men blef vid Hölö kyrka upphunnen och slagen.
Öfverlefvoma af hans här flydde till Stockholm. Nu sökte konungen sjelf hejda
sina bröders tåg. Vid Botkyrka mötte han (31 augusti) deras förtrupper,
tillfogade dem en allvarsam förlust och intog sedan med sitt folk en så väl vald
ställning, att hertigarne funno sig föranlåtna att uppgifva tanken på att söder
ifrån nå Stockholm och i stället beslöto att gå omkring Mälaren och anfalla
staden ifrån norra sidan, hvarigenom de äfven vunno den fördelen att afskära
konungens förbindelse med de vestra och norra landskapen. Planen utfördes med
stor skyndsamhet. Den 3 september togo hertigarne Gripsholm, fyra dagar
derefter öfverlemnades åt dem Veste rås, och den 12 september stodo de i Upsala.
På vägen dit möttes de af enkedrottning Katarina och prinsessorna Sofia och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
