Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elisabet, som jemte hertig Magnus af Sachsen-Laueuburg funnit rådligt att fly
från hufvudstaden och konungens närhet. Den 17 september (1568) stod
herti-games här utanför Stockholm och lägrade sig vid Rörstrand. Ett utfall som
forsöktes af Erik uträttade föga, och ett hotande förebud till hvad som komma
skulle var, att Erik ej vågade eller ej kunde hindra uppfyllandet af hertigames
fordran om Göran Perssons utleinnande. Detta egde rum redan dageu
efter det den upproriska hären visat sig utanför staden, och härmed var
den hatade gunstlingens öde besegladt. Qan underkastades upprepade gånger
tortyr för att derigenom tvingas att bekänna sina och sin konungs planer och
blef derpå under förfärliga grymheter aflifvad. Sedan dröjde det ej många
dagar, innan hertigarne voro herrar öfver konungens egen person. Då
Stockholm var starkt befäst och försedt med tillräcklig besättning, medan
hertigarne saknade belägringsartilleri, skulle man hafva kunnat vänta en
långvarig belägring, men i hufvudstaden såsom öfver allt i landet hade Eriks re-
geringssatt
mot honom
framkallat
en sådan
stämning,
att
befolkningens trohet var i
hög grad
tvifvelaktig
och
många benägna
att begagna
första
lägliga tillfälle
att öfvergå till hans motståndare. Sedan konungen den 28 september
af-slagit ett af hertig Johan fnunstäldt förslag om förlikning, euligt hvilket
han för sig och sin ätt skulle afsäga sig all rätt till kronan, emot att han
för lifstiden erhölle Åland och Borgå län, öfverenskommo borgmiistarne och
rådet i Stockholm att till undvikande af onödig blodsutgjutelse öfverlemna
staden åt hertigarne. Med befälhafvaren öfver de trupper som bevakade södra
porten, Anders Sigfridsson (Rålamb), aftalades, att denna port skulle öppnas
för de belägrande, bud härom afgick genast till hertigarne, som under natten
vidtogo åtgärder för att begagna sig af anbudet, och på morgonen den 2!*
september inryckte Sten Eriksson och Pontus de la Gardie med en del af
belägringshären utan motstånd i staden. Konungen som befann sig i
Storkyrkan skyndade vid underrättelsen härom med sina drabanter till slottet,
men upphans på vägen och var nära att gifva sig fången åt Sten Eriksson,
då de medföljande drabauterne satte sig till motvärn: en af dem gaf Sten
Eriksson hans banesår, Pontus de la Gardie och Anders Sigfridsson sårades
140. Hertigarne Johans och Karls klipping, slagen i Vadstena. En af dc s. k.
»blodklippingarna».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
