Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lo/prøi cs
Förutom dessa ekonomiska formåner erhöll adeln rätt att till egen
nödtorft handla och köpslå med främmande och utländska köpmän; likaledes
medgafs att frälsemannen »må utskeppa de varor, som de hafva i årlig
uppbörd af sina egna arfgods och forlaningar, desslikes allt trävirke och annatr
som de af sina egna skogar kunna tillvägakomma». Dessa bestämmelser
beteckna ett undantag från den grundsats som framkallat de stadganden, genom
bvilka konung Gustaf sökt samla handelsrörelsen i städerna, och måste, trots
det vid sidan af dem intagna förbudet mot intrång i städernas privilegier,,
ovilkorligen framkalla slitningar mellan frälseklassen och den borgerliga.
Då konung Erik efter upsalamorden 1567 sökte försoning med adelnr
hade han lofvat, att dess medlemmar hädanefter skulle, om de i lifs- eller
hederssak anklagades, dömas af opartiska domare efter Sveriges lag. Detta
allmänna och under hvarje annan regering obehötliga löfte fullständigades nu
genom den bestämmelsen, att om en adelsman anklagades i en sak, som ginge
på ära eller lif, skulle han »icke blifva dömd af ringare än utaf adelsmän».
Ej heller skulle* adelsman utan att vara lagligen förvunnen kunna införas »i
något fängelse eller annat rum, der andra grofva missgerningsmän pläga
insättas», utan uuder ransakningen bevakas på konungens slott eller i sitt
herberge eller ock ställa borgen.
Sådana voro de privilegier
konung Johan beviljade den
klass, som han hiifvudsakligen
hade att tacka för sin krona.
Redan i dem finner man skilnad
gjord mellan den högre och den
lägre adeln. Denna skilnad blef
ännu mera i ögonen fallande
genom de nya förmåner, konungen samtidigt eller kort derefter tilldelade
adelns främsta medlemmar.
Det är nämdt, att de ärftliga förläningar, hvarmed konung Erik
hugnade de män, åt hvilka han gifvit grefvevärdigheten — äfven Svante
Stures grefskap gafs utan tvifvel med ärftlig rätt — ej voro synnerligen
stora och ej heller åtföljda af några ovanliga företrädesrättigheter. Så i det
ena som i det andra afseendet gjorde konung Johan förändring. Yid
kröningen ökades Per Brahes grefskap, Visingsborg, med mer än 8 socknar, och
följande år erhöll stureättens en tillökning af ej mindre än 19 socknar. I
afseende på förläningsvilkoren gjordes samtidigt först och främst den förändring,,
att då konung Erik inskränkt arfsrätten till den äldste vid faderns död
lef-vande soneus linie, skulle den nu tillkomma alla grefvens söner, linie efter
linie, och först efter hela manliga liniens utslocknande skulle grefskapet
återfalla till kronan. Vidare bestämdes att grefvarne af sina län skulle åtnjuta ej
blott den årliga räntan, såsom under Eriks tid, och de kungliga sakörena,
hvar-om de adliga privilegierna stadgade, utan tillika kronotionden från en del af
grefskapet samt häradshöfdingames inkomster. Sjelfva skulle de ega att till-
159. Konung Johun III:s namnteckning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
