Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem, äfveu om ej de svenska sändebuden, Göran Eriksson Gyllenstjerna och Ture
Persson Bjelke, hade öfverskridit sina instruktioner. Den 31 december 1568
utfärdade konungen ett öppet bref till alla landsändar, kvaruti han förklarade
fredsvilkoren vara odrägliga, och en likartad framställning afgafs vid den
följande riksdagen i Stockholm, der allmogen svarade, att den i stället för
penningar ville gifva den danske konungen »krut, lod och pikar». Någon
gärd till utförande af det sålunda beslutna kriget kunde ej vid denna riksdag
komma i fråga, ty redan i slutet af november 1568 hade konungen med rådets
samtycke befalt ståtliållarne att derom underhandla med allmogen, och några
dagar förut hade de i Stockholm närvarande
frälsemännen såsom lån beviljat konungen en
femtedel af all adelns lösegendom.
Af danska regeringen hade
roskildetrak-taten genast blifvit ratificerad; men då konung
Frederik II förnam, att man i Sverige ej ville
161. Krongjllen io69. följa exemplet, erbjöd han sig att afstå från den
stadgade penningsumman. Några af riksråden tillstyrkte nu Johan att gifva
efter, men denne fordrade medgifvanden äfven i andra punkter, och derpu
ville man å danska sidan ej gå in. Ett möte mellan svenska och danska
fullmäktige, som under sommarn 1569 hölls på gränsen mellan Ulfs bäck och
Knäred, uträttade intet, och kriget utbröt å nyo. I juli visade sig en dansk
fiotta om 30 skepp under Peder Munk utanför Reval, tog en del handelsfartyg
och besköt staden, ehuru utan framgång. Mera uträttade dauskame till lands.
Vid midten af oktober började konung Frederik med en väl rustad här
belägra Varberg, som nu i fyra är varit i svenskarnes händer. Väl ledo de
uuder belägringen en stor förlust,
då både Daniel Rantzau och
riksmarsken Frants
Brockeii-huus stupade; men äfveu svenske
befälhafvaren på fästningen, Bo
Grip, delade samma öde, och efter
hans fall uppgaf besättningen den
4 december det dittills tappert
försvarade slottet. Härmed var
Sverige, då Elfsborg fortfarande
befann sig i Danmarks våld, åter utestiingdt från omedelbar förbindelse med
Vesterhafvet, och detta kunde bli så mycket betänkligare, som, enligt hvad
händelserna under sommarn visat, svenska flottan ej vidare var herre Öfver
Östersjön och samfärdseln med Tyskland sålunda kunde hotas. Förlusten
ersattes icke genom den förödelse, som hertig Karl och Pontus de la Gardie
samtidigt med belägringen bragte öfver Skåne och Bleking, der de brände Ystad.
Ahus, Vä och Sölvesborg, ej heller genom de härjande infall, svenskarne i
början af 1570 gjorde dels i Viken och Akershus län, dels i Trondhjems län, hvilka
af danskarne vedergäldes med ett härjningståg i Småland, der Vexiö branden
162. Fyra mark 1569 (rutformig klipping).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
