Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mindre bestämd än motsatsen mellan protestanter ocb katoliker; ja, hatet mot
calvinisteme dref stundom lutherska furstar att i frågor af den yttersta vigt
for protestantismen ställa sig på katolikernes sida.
Gent emot denna söndring bland den nya lärans anhängare reste sig
den gamla kyrkan med en enhet och kraft, som väcker ej mindre beundran
än förvåning. Skakad i sina grundvalar ännu mera genom inre upplösning
än genom protestantismens angrepp, hade hon insett, att enda medlet att få
ny styrka och kunna med framgång afvärja den reformerade lärans anfall
vore att reformera sig sjelf. En ny anda, ett nytt lif framträdde inom henne.
Kyrkomötet i Trento (1545—1563) gjorde slut på ovissheten och tvisterna
om hvad en rättrogen katolik borde i kyrkliga saker tänka och tro och gaf
fasthet och bestämdhet åt lärosatserna i det gamla systemets anda; genom
införande af en strängare kyrkotukt gaf det en fast sedlig hållning åt de
kyrkliga inrättningurna, och man såg småningom ett nytt lif ingjutas och
uppenbara sig i de gamla formerna. Samtidigt uppstodo olika verktyg för
stadgandet och utbreduingen af den nya katolicism som sålunda föddes:
»inqvisitionen, som med obeveklig stränghet fullföljde sitt mål att återföra
syndare i katolska kyrkans sköte; jesuiterorden, hvars fasta organisation och
jernhårda konseqvens inom kort tid ledde till de mest förundransvärda
resultat». Katolska kyrkans anhängare stodo såsom en man, ledda af en vilja gent
emot de söndrade, sins emellan oeniga protestanterne, och de lyckades att
återvinna en betydlig del af hvad de förlorat. »På reformationens tidhvarf
följde motreformationernas.»
I Italien och Spanien utrotade katolicismen de frön till motsatta
menin-gar som der funnos; och från Roma och Madrid utgick till alla Europas
länder dess sträfvau efter förnyadt välde: till Frankrike, England och
Nederländerna, till österrikiska arfländema, Tyskland och Schweiz, till Polen och
Preussen. Ofver allt uppträdde reaktionen med kraft och hänsynslöshet,
mångenstädes med en förvånande framgång. Afven Sverige nåddes af dess
arm. Förhållandena voro här olika andra länders deruti, att kyrkan var
tem-ligen oberörd af de strider mellan olika protestantiska lärosystem, som till
exempel i Tyskland upprörde sinnena. Men deremot låg en stor fara i den
obestämdhet, som ännu var rådande i lära och äfven i författning, och dertill
kom, att tronen och dermed högsta målsmanskapet för kyrkan innehades af
en herre, som genom hela sin karakter tycktes mera lämpad att blifva ett
medel för reaktionen än ett värn deremot.
Reformationen hade i Sverige under konung Eriks regering fortgått i
lugn och efter samma grundsatser som under hans faders: man hade i lära
och seder bibehållit så mycket af det gamla, som ej stred mot den heliga
skrift, och endast afskaffat sådant som ej dermed öfverensstämde, utan att
uttryckligen sluta sig till något af de olika protestantiska systemen. Meu
liksom efter 1544 motsatsen mot den romersk-katolska läran hade
fram-trädt tydligare än förut och måste blifva allt mera i ögonen fallande, sedan
romerska kyrkan på mötet i Trento noga bestämt sitt lärosystem och särskildt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
