Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrifter, och sedan han utbytt fängelset mot troneu, dröjde det ej länge,
innan hans åsigter vunnit stadga och han började arbeta för förändringar
inom den svenska kyrkan, livilka skulle föra henne tillbaka till »den första
kyrkans apostoliska och katolska tro». Hans medhjelpare vid detta arbete
var hans sekreterare Petrus Fecht, och den första frukten af dessa mäns
gemensamma verksamhet var några artiklar, som i juni 1574 framlades för
ett kyrkomöte i Stockholm. De angiugo en del ceremonier vid
guds-tjensten, särskildt sättet för nattvardens utdelande. Åtskilliga betänkligheter
frainstäldes af presterskapet mot förslaget, men konungen förklarade sin vilja
vara, att artiklarna skulle antagas, och dervid blef det. Derpå skreds till
val af erkebiskop, och dertill utnämdes af konungen den förre erkebiskopens
måg, Laurentius Petri (Gothus), oaktadt han vid omröstningen blef blott
•den andre i ordningen. Mannen var sedan 1566 professor i Upsala, lärd och
välvillig, men till sitt lynue allt för foglig och eftergifvande. Förmodligen
var det derna sist nämda egenskap jemte det, att han i uppfattningen af de
kyrkliga frågorna närmade sig konungens åsigter, som gjorde, att denne
föredrog honom framför hans medtäflare, biskop Martinus Olai i Linköping,
hvilken var känd som en man af strängare protestantiska åsigter.
Ett hälft år senare tog konungen ett nytt steg mot sitt mål. I
december 1574 kallades erkebiskopen till Stockholm och fick der afgifva en
forpligtelse att bland annat »pröfva och försvara den rätta läran efter de gamla
apostoliska, nicenska och athanasianska bestämmelserna och den fromma
ålderdomens vitnesbörd». Deijemte förmåddes han att godkänna sjutton af
konungen och Fecht uppsatta artiklar, h vilka till sitt innehåll öfverensstämde
med ett förslag, som kort derefter, i februari 1575, framlades för ett möte i
Stockholm, bestående af erkebiskopen, fyra biskopar, presterne i Stockholm
och några andra mera framstående män inom kyrkan. Ofverläggningarna
räckte i sex veckor — för denna tid ovanligt länge — och slutade med ett
motsträfvigt antagande af en ny ordinantia, som skulle dels förklara, dels
fullständiga den 1572 antagna kyrkoordningen. Den utgår derifrån, att »den
heliga skrift vore såsom ett rättesnöre och en pröfvosten för alla skrifter»;
i stridiga punkter skulle man hålla sig till den äldsta kyrkans bekännelse,
sådan denna vore framstäld i de mest ansedda kyrkof adernes skrifter intill
Gregorius den store (hvilken dog 604). I sina bestämmelser innehåller den
för öfrigt åtskilligt, som var afsedt att föra den svenska kyrkan närmare den
katolska, men uttalar sig på samma gång skarpt emot flere af dennas
hufvnd-läror, såsom mot hennes uppfattning af nattvarden, läran om öronbikten och
så vidare. I en och annan punkt hade konungen och Fecht ej lyckats
genom-drifva sin mening; så till exempel hade de måst afstå från yrkandet, att
bruket af smörjelse vid biskopsvigning skulle åter införas. Detta oaktadt
fordrade de med en bestämdhet, som slutligen antog form af hotelser, att
det skulle iakttagas, då erkebiskopen och ett par andra biskopar några
månader efter ordinantians antagande skulle invigas i sina embeten; och det
blef äfven iakttaget.
I
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
