Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
köping, nekade envist att skrifva under. Konungen fann sig till och med af hans
anmärkningar föranledd att gifva en särskild förklaring öfver liturgien, och
först sedan detta skett, antogs den nya ordningen allmänt, »dock med det
besked, heter det i beslutet, att hon skall i alla sina punkter rätteligen och icke
vrångeligen förstådd och uttydd varda» (16 februari 1577). Den skrufvade form
bifallet erhöll talade föga godt för dess allvar, och motståndet mot liturgien
uppflammade snart med förnyad styrka i den mån som man började finna, att
ryktena om dess sammanhang med katolska reaktionsplaner ej voro grundlösa.
Då den romerska kyrkaus målsmän sågo sig om efter en utgångspunkt
för reaktionsförsöken i Sverige, föllo
deras blickar på konung
Katarina, en from och
qviuna och den katolska tron uppriktigt
tillgifven. Man hoppades att genom
henne kunna föra konungen och dermed
Sveriges folk tillbaka till katolska
kyr-174. Öre 1575. kan, och af kardinal Hosius, biskop i
det polska stiftet Ermeland, som sedan
1572 stod med henne i liflig brefvexling, uppmanades hon ifrigt att arbeta
derför. Redan 1573 ansåg Hosius, att man kunde gå ett steg längre, och på
hans förslag erhöll jesuiten Stanislav Varsevitz påfveu Gregorius XlU:s
befallning att begifva sig till Sverige för att utforska, i hvad mån konung
Johan kunde finnas benägen för öfvergång till den katolska tron. Varsevitz
anlände till Sverige sommam 1574, kort efter kyrkomötets slut, och han
torde under sin korta vistelse derstädes ej hafva varit utan inflytande på
konungens åsigter. Väl förklarade denne med bestämdhet, att svenska kyrkans
återförening med den romerska ej vore tänkbar,
utan att bruket af både bröd och vin i
nattvarden medgåfves och att celibatlagen upphäfdes;
men han nämde tillika som sin afsigt att
återställa kyrkans forna bruk och inrättningar och
gaf snart påtagliga prof derpå genom ordinantian
af 1575 och liturgien af 1576. Underrättelsen
om den förras antagande föranledde ett uppmuntrande bref från kardinal
Hosius till konungen, och kort efter den senares utfärdande anlände till
Stockholm en ny jesuit vid namn Laurentius Nicolai, norrman till börden, i
Sverige vanligen Klosterlasse kallad. Han mottogs vänligt så af konungen
som af drottningen och utnämdes till lektor i teologi vid det kollegium, som nu
upprättades i det gamla franciskanerklostret på Riddarholmen i Stockholm. Sin
egenskap af katolik och jesuit förmanades han att hålla hemlig och skulle, enligt
Hosius’ föreskrifter, i sina predikningar »upphöja tron till himmeln, icke hålla
på de gerningar som ske utan tron, försäkra att Kristus är den ende
medlaren, att det på korset framburna offret är det enda hvarigenom vi varda
frälsade; sedan han i allmänhet lärt detta, skulle han derefter rätt förklara hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
