Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med alltsammans!» Hans misstämning blef så mycket större, som han nu
börjat finna, att hans forbindelse med Roma stegrat motståndet mot liturgien.
Den genom framgången öfvermodige Klosterlasses oförsynta uppträdande hade
nämligen öppnat ögonen äfven på den hittills så tillmötesgående erkebiskopen,
och denne uppträdde nu med stridskrifter ej blott mot papismen, utan ock
mot liturgien. Hans förändrade hållning bidrog naturligtvis att öka modet
hos liturgiens gamla motståndare, och Abrahamus Angermannus vågade nu
infinna sig i Upsala, der han höll en skarp predikan mot papisterne,
sär-skildt framhållande Klosterlasse såsom en glupande ulf. Afven af andra
tecken fann konungen, att det var på tiden att hålla inne på den väg han
beträdt. Han afbröt dock ej underhandlingarna med Roma, men äskade i
bestämd ton eftergift för sina fordringar, från hvilka han ej var sinnad att
vika. Ett nytt besök af Possevino i juli 1579 uträttade intet: konungen lät
honom förstå, att då ej hans vilkor antogos, kunde ingenting vidare uträttas.
Den påflige legaten uppgaf emellertid ännu ej allt hopp om att kunna
få bugt med konungens envishet och qvarstannade denna gång öfver ett år i
Sverige. Hans hufvudsakliga verksamhet var dock under denna tid riktad
på att genom grundligare, om ock långsammare verkande medel än konungens
öfvergång bereda svenska folkets omvändelse. Genom utsändande af svenska
ynglingar till jesuitseminarierna i Braunsberg och Olmiitz sökte han bilda en
talrik skara af framtida arbetare för den katolska tron. At Vadstena kloster,
som öfverlefvat reformationens genomförande, egnade han synnerlig vård i
förhoppning att här få en medelpunkt för omvändelseförsöken. Och så väl
han som hans medhjelpare, bland hvilka utom Klosterlasse de förnämsta voro
Varsevitz och Nikolaus Mylonius, arbetade ifrigt att göra proselyter, och det
ej blott genom predikningar, utan ock genom skrifter: jesuiten Canisius’
katekes öfversattes på svenska och utdelades i ej mindre än 1500 exemplar.
Följderna af dessa bemödanden dröjde väl i allmänhet att visa sig, men i ett
fäll buro de en frukt, som för framtiden kunde blifva af stor vigt: konung
Johans son, den trettonårige tronföljaren Sigismund, som hittills med faderns
tysta medgifvande blifvit af sin moder uppfostrad i den romersk-katolska
kyrkans läror, förmåddes att formligen öfvergå till denna kyrka. Saken väckte,
såsom naturligt var, Johans lifliga förbittring, och denna minskades ej af det
sätt, hvarpå Klosterlasse, i början liturgiens ifrige förfaktare, nu uppträdde
emot den samma. Han förbjöd honom på våren 1580 att taga vidare
befattning med kollegiet på Riddarholmen och förvisade honom från Stockholm; och
det var säkerligen med tillfredsställelse som han såg, att så väl han som
Possevino och de fleste af de öfriga jesuiteme i augusti samma år lemnade landet.
Härmed var den katolska reaktionens första anlopp mot Sverige
till-bakavisadt. Det hade brutit sig mot konung Johans envishet; men äfven om
denne varit medgörligare, än han var, så hade, såsom de följande händelserna
visa, framgången varit minst sagdt tvifvelaktig. Så mycket tillmötesgående
hade dock konungen visat katoliseringsplanema, att man med skäl kunnat
sätta dem i samband med hans ifver för liturgien, och det misslyckade om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
