Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vändelseförsökets närmaste frukt blef derfor ett skärpt och ökadt motstånd
mot hans sträfvanden för dennas genomförande, ett motstånd som hlef
häftigare och starkare, i samma mån som konungens åtgärder blefvo våldsammare
och hänsynslösare. Motståndet förenade sig kring samme man, som sedan
skulle blifva fäderneslandets målsman i striden mot det andra anloppet från
den katolska reaktionens sida, konungens hroder hertig Karl.
Konung Johan och hertig Karl.
Den fingne Erik en anledning till minhlllighet mellan bräderne. — Andra orsaker till missimjan. —
Dea liturgiska striden. — Karl medelpunkten för motståndet mot liturgien. — 1582 års stadga. — Jobans
giftermil med Gunilla BJelke, febr. 1585. — Förlikningen i Vadstena 1587. — Betinkande af Strengnls stifts
presterskap om liturgien 1587. — Konung Johans patent, den 12 febr. 1588. — Frigan om allmänt kyrko*
nite till stridens biliggande.
Man finner hos konung Johan och hertig Karl ett och annat som
vit-nar om, att de verkligen voro bröder: båda hade ärft faderns misstänksamma och
häftiga lynne och hans ömtålighet om sin makt, ingendera den betänksamma
försigtighet, som på ett så egendomligt sätt var förenad med hans dristiga
djerfhet. Men det var Karl ensam, som hade fatt i arf hans manliga
beslutsamhet, hans klokhet i råd och fasthet i handling. Johan åter var
vankelmodig, vacklande, nyckfull, och hvad som hos fadern varit berättigadt
sjelf-förtroende, var hos honom egensinnig och inbilsk högfärd. Föreställningar tog
ban ej gerna af någon, minst af sin broder, hvilken å sin sida aldrig tvekade
att gifva dem, vare sig att de behagade eller icke. Sjelfhevarelsedriften hade
förenat dem mot den äldste brodern. När han var gjord oskadlig, upphörde
endrägten, och det var just förhållandet till denne broder, som nu blef en af
anledningarna till missämjan.
Redan 1569 fann sig konung Johan föranlåten att upprepade gånger
varna hertigen med anledning deraf, att han tagit flere af Eriks förra tjenare
i sin tjen st. Om också dessa varningar, så vidt det synes, blefvo gifna i all
välmening, så kunde det dock, såsom det blifvit anmärkt, tydas som en
handling af misstroende mot hertigen, att Johan i december 1571, då Erik befann
sig på Gripsholm — således inom Karls område — under förevändning att
man ej kunde lita på dem af Eriks förra anhängare som voro i hertigens sold,
ditsände några sina edsvurna tjenare att taga bevakningen om hand. Att
detta misstroende åtminstone några månader senare verkligen fans, visar sig
af den i augusti 1572 gifna instruktionen för väktarne, att ingen, »hög eller
låg, det vare sig ho det helst vara kunde», skulle få insläppas på slottet.
Det stegrades ett par år derefter i hög grad genom den tvetydiga ställning,
hertigen intog till Momays då (1574) upptäckta sammansvärjning, och den
omständigheten, att Karls namn äfven nämdes i sammanhang med Maurits
Rasmussons stämplingar 1576, var ej egnad att aflägsna det samma. A andra
sidan ville Karl ej alls veta af någon gemenskap med Johans planer mot den
fångne broderns lif och uttalade vid underrättelsen om hans död ej blott miss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
