- Project Runeberg -  Sveriges nydaningstid, från år 1521 till år 1611 /
349

(1878) [MARC] Author: Oscar Alin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Förrättningen och hushållningen.

Sekretenmgementet. — Oordningen i fffrraUningen. — Ftnik att skapa fasta former f8r
centralstyrelse». — Konungen och ridet. — Johans slSsaktlghet. — Extra beskattning. — MyntfSraimringarna. —
AJtlis sjelfsvild. — Pest och hnngersntd.

Medan dessa strider pågingo, hade landets inre förhållanden för öfrigt
utvecklat sig på ett sätt, som. tycktes särskildt egnadt att uttömma dess
hjelp-källor och bräcka dess kraft. Redan i ett rådslag af 1584 — året efter det,
då stilleståndet med Ryssland afslöts — hvilket dock var afsedt att skildra
ställningen såsom något så när dräglig, hade rådsherrame kunnat säga, att det vore
dem alla »väl veterligt, huru vårt kära fädernesland genom denna långvariga
fejd, som nu stadigt uti 22 år hafver af alla näst omliggande konungariken,
furetendömen och städer till skiftes varit förd på detta rike, är kommet i stor
oförmögenhet». En förnuftig styrelse hade kunnat göra mycket för att bota
de refvor, som yttre och inre strider medfört; men landets angelägenheter
leddes af en regering, som — man kan väl säga det — gjorde hvad på den
berodde för att förvärra tillståndet.

Bestämda former för centralregeringen funnos ännu icke. Allt berodde
eller skulle bero på konungens person, men då denne naturligtvis omöjligt
kunde räcka till öfver allt och rådets medlemmar ännu hade mera
karakteren af provinsmagnater än af centrala embetsmän, så föll makten — då
nämligen ej allt fick gå vind för våg — i händerna på andra personer, som
i närmaste hand voro konungens biträden: män af låg börd, skrifvare och andra,
hvilka saknade den sjelfständighet i medborgerligt afseende, som kunnat göra dem
till målsmän för det allmänna bästa, i stället för att de nu blefvo verktyg för
konungens personliga åsigter eller nycker eller, om det så fogade sig, gjorde
honom till redskap för sina. Detta beryktade »sekreterarregemente»,
som under Eriks tid inledts af Göran Persson, bibehöll sig under konung Johan
genom Johan Henriksson, Olof Sverkersson, Erik Mattsson (Corning) och andra.
Bristen på bestämda centrala organ för den kungliga myndigheten hade gjort
sig känbar under en konung med sådan drifvande kraft och sådant
ordningssinne som Gustaf I. Huru dana förhållandena voro, då tronen innehades af en
sådan man som Johan III, kan man inse, då man hör, huru rådet kunde vid
ett tillfälle (1580) göra konungen en föreställning af följande lydelse: »Efter
det kunglig majestät hafver haft med krigssaker så mycket till att beskaffa ifrån
sitt regementes begynnelse allt här till, att ingen rätteligen hafver kunnat
baft tillfälle och lägenhet till att akta uppå de politiska saker som nödtorften
väl krafde, icke heller härefter väl möjligt hlifva kan, så länge det varar;
likväl uppå det man må göra något dertill, vill till det första högligen vara
for nöden, att efter så många både främmande och inländske med många
åtskilliga ärenden och klagomål förorsakas till att besöka k. maj:t, och så
framt k. maj:t sjelf icke hafver tillfälle och lägenhet att höra dem och gifva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:49:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aosh3/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free