Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360 SVERIGES NYDANINGSTID. 1521 — 1611. — JOHAN III. 1568 — 1592.
mötte deras genomförande; men det är klart, att då föga eller intet fans att
taga, skulle äfven de bästa förslag visa sig fruktlösa, och säkert är, att de
utvägar Johan sjelf uttänkte ej visade sig tillfyllestgörande: endast en delaf
det krigsfolk Johan tänkt medtaga kunde skickas öfver; och äfven till dess
behof visade sig de samlade lifsmedlen otillräckliga. Inga svårigheter, inga
föreställningar kunde emellertid förmå konungen att afstå från sin en gång
fattade plan: med feberaktig ifver dref han på utrustningen, så att han kunde
lemna Stockholm den 23 juli 1589 och i början af augusti landstiga i Reval,
som var den ort hvilken blifvit utsedd till mötesplats. Först i slutet af samma
månad anlände Sigismund, som endast med stor svårighet kunnat erhålla
riksdagens bifall till sin resa; förmodligen fruktade polackame, att deras
konung, om han en gång lemnade sitt land, ej mera skulle dit återvända. Det
visade sig ock, att deras farhågor ej saknade grund.
Redan före Sigismunds ankomst hade rykten börjat spridas i Reval, att l
Johans egentliga afsigt med det så ifrigt yrkade mötet med sonen var att
föra honom med sig till Sverige. Den omständigheten att Sigismund trots
underrättelsen om tatarernes infall i Polen stannade i Reval, medan storre
delen af hans följe återvände hem, var ej egnad att skingra misstankarna, !
hvilka väckte oro ej mindre hos svenskarne än hos polackarne. Man fruktade
nämligen, att en dylik handling skulle egga polackarne till fiendskap, att
man i stället för den förespeglade freden med Ryssland skulle få krig ej blott
med denna makt, utan ock med Polen. En orolig stämning bemäktigade sig
krigsfolket, som, trött vid den långvariga fejden och i alla afseenden
vårds-lösadt af konungen, ifrigt längtade efter fred; och krigsbefälet vände sig till
riksrådet med bön, att detta skulle göra hvad på det berodde -för att
förekomma den fruktade åtgärdeu.
Vare sig att detta krigsbefälets steg togs efter öfverenskommelse med
rådsherrarne eller icke, nog af, dessa beslöto att till konung Johan framlemna
ett rådslag — uppsatt i Stockholm, ty redan före afresan till Reval hade
riksråden börjat misstänka Johans planer — hvari de skildrade rikets tillstånd
och framhöllo nödvändigheten af fred. Då Johan, som fick kännedom om
deras afsigt, förbjöd dem att sätta den i verket, vände de sig till Sigismund
och ademnade den 5 september rådslaget till honom. Det skildrade i starka
förger, huruledes det vore Sveriges rike omöjligt att längre med krig uthärda:
krigsfolket leddes vid det långvariga kriget, allmogen vore utpinad af
olid-liga skatter och utskrifniugar, af städerna låge tredjeparten öde; »intet
konungarike i verlden hade varit så rikt eller mäktigt, att det icke genom
oordning och långvariga krig blifvit förarmadt och till intet»; detta bådode,
att konungen skulle besinna, och att han skulle förmå sin fader att tänka på
utvägar att råda bot på missförhållandena. Med detta rådslag följde en skrift,
som ej blott bar rådsherrarnes, utan ock de närvarande
frälsemannens utom rådet underskrifter, och hvari sades, att man hört, att Sigismund
tänkte lemna sin krona och ej vidare återvända till Polen. Man kunde ej
tro, att detta vore sant, men man kunde dock ej underlåta att bringa ryktet till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
