Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konungens kännedom. Väl visste man, liuru tungt ock mödosamt
regemente-konungen hade i Polen, lika som att han väl behöfdes i Sverige, då hans
fader nu vore åldrig och på samma gång blefve allt mera »ledsen, förbittrad
och otålig». Men dock borde Sigismund ej nu lemna sitt rike på ett sättr
som påminde om den »lättfårdige konungen af Frankrike Henricus», och
dermed på en gång förstöra sitt goda namn och rykte och bereda sitt
utmattade fosterland krig med både Ryssland och Polen, t Sådan svår och
oandlig fiendskap vore Sverige nu ej mäktigt att utstå, och dess undersåtar,,
heter det, kunna också för sådant blifva emot begge deras majestät fast
kallsinniga och, som värre är till att befrukta, någon oro i riket begynnas, när
sådana tidender komma dem oförvarandes uppå.»
På denna skrifvelse genmälde Sigismund, att det aldrig varit hans
mening att för alltid lemna Polen, utan hade han tänkt dit återvända
följande-vår. Han ville emellertid söka utverka sin faders tillstånd att redan nu fä
företaga återresan. Johan åter lät till riksråden uttala sitt lifiiga
missnöje-med deras framställning till Sigismund och hotade dem med sin hämd, om
de fortfore med försöken att hindra hans hemresa. Vände de sig till honom
sjelf i dylikt syfte, så »skulle de blifva honom så välkomna, som om de
ville-sticka en knif eller dart i hans kropp, och erhålla ett sådant svar, att de
väl kunde förlora lusten att återvända». Detta oaktadt fortsatte rådsherrarne
sina bemödanden. De uppsatte en ny skrift, hvari de anförde ej mindre än
ett och tretio skäl mot den ifrågavarande planen, på samma gång som de
påpekade, att Sigismund vid en annan tidpunkt och på auuat sätt skulle
kunna återvända till sitt fosterland. På denna skrifvelse, som afiemnades den
15 september 1583, svarade konung Johan följande dag, att han stode fast vid
sin afsigt att medföra sin son hem. Detta vore emot riksrådens mening, men
han hade ofta funnit, att hvad han gjort mot deras råd hade lyckats väl;
dessutom vore han i höghet och myndighet satt öfver dem, vore begåfvacl
med högre förstånd och öfverträffade äfven de flesta bland dem i ålder. Krig
med Polen behöfde man ej frukta: konungen kände medel att ställa
polackarne-tillfreds, ehuru han först om någon tid kunde yppa deras beskaffenhet. —
Hvilka dessa hemliga medel voro, känner man ej med visshet. Ej osannolikt ärr
att han ämnade förmäla sin dotter Anna med erkehertig Ernst af Österrike, och
att Sigismund skulle till honom afträda sina anspråk på polska kronan,
äfven-som att han tänkt till Polen afträda en del af Sveriges eröfringar i
Inger-m an land och möjligen äfven Estland.
Emellertid gjordes ännu ett försök att bryta Johans envishet. Då rådet
var förbjudet att vidare yttra sig i frågan, inlemnade adelsmännen utom
rådet jemte krigsbefälet den 23 september en skrift, hvari de i bevekande
ordalag upprepade de af rådet förut framstälda skälen mot Sigismunds
hemresa och förklarade, att denna endast skulle medföra »evig skada, spott oclv
förderf». Yäl skall Johan äfven på denna framställning endast gifvit hårda
och hotande ord till svar; men då stämningen bland krigsfolket blef allt mer
hotande, och då rykten torde hafva kommit till Johans öron, att bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
