Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<let samma den afsigten fans att rent af förklara, att man skulle vägra lydnad,
i händelse konungen genom sin envishet framkallade krig med Polen, började
Johan finna det vara på tiden att gifva efter. Då härtill kom, att de
qvar-varande polackarnes föreställningar blefvo allt mera enträgna och Sigismund
sjelf förenade sina böner med deras, gaf Johan slutligen sitt samtycke till, att
sonen skulle få återvända till sitt konungarike. Den 30 september 1589 lem*
nade också Sigismund Reval på väg till Polen; två dagar derefter gick Johan
om bord för att återvända till Sverige. Hans planer hade fullständigt
misslyckats, och det var med lågande harm häröfver lika som med bitter känsla
af sårad värdighet, som han styrde kosan åt Sverige: han var fast besluten
att taga en fruktansvärd hämd på dem, som vågat korsa hans planer och
gäcka hans förhoppningar.
Försoningen med hertig Karl. — Förföljelsen mot rådet.
Återblick på Johan» förhållande tiil stormännen. — Rådsherrarnes förskrifning, dot. 1589. —
Förlikningen mellan Johan oeh Karl, dcc. 1589. — Johans svar på rådets föreställningar i Reval. — Hans och
Karls beskyllningar mot rådsherrarne. — Riksdagen 1590. — Arfföreningen, den 7 mars. —Adliga
privilegierna, den 2 maj 1590. — Fortsatt förföljelse mot de anklagade. — Ryska kriget 1590—1592. — Johans
-död, den 17 no v. 1592.
Man torde efter en granskning af förhållandet mellan konung Johan
och hans råd under tiden fore 1589 svårligen kunna säga annat, än att detta
var så godt som omständigheterna kunde medgifva. Riksrådet hade icke satt
sig emot konungens liturgiska planer, några bland dess medlemmar hade till
och med gjort sig till ifriga redskap för deras genomförande. I striden mot
hertig Karl hade konungen i rådet haft ett kraftigt stöd, och då det galde
att förskaffa Sigismund den polska kon ungakronan, hade båda samverkat. Mau
märker dock på samma gang, huruledes i hvad man skulle kunna kalla det
dagliga umgänget dem emellan ej allt var såsom det borde: rådet finner ofta
skäl att ogilla konungens åsigter och handlingar, konungen åter mottager
dess föreställningar med en retlighet som ofta uppbrusar i vrede; man seratt
förhållandet dem emellan i sjelfva verket var så ömtåligt, att det lätteligen
skulle kunna utveckla sig så, att det blef fiendtligt. Och om nu konuug
Johan vid början af året 1589 kastade blicken tillbaka och granskade, hvad
han genom rådets bistånd vunnit, så kunde väl vinsten förefalla något
tvetydig: de frukter, som den liturgiska striden hittills burit, voro ej segerns,
och hvad framgången i den polska frågan angick, så hade den i stället for
fröjd och ära endast bragt Johan oro och sorg. Han ville nu göra gjord
gerning ogjord, och försöket gjordes i Reval. Det strandade helt och hållet,
och att det så gjorde berodde på rådet, som i denna fråga bibehöll sin gamla
ståndpunkt, medan konung Johan hade förändrat sin. Dermed inträdde
brytningen. Johans faderliga känslor voro djupt sårade, hans stolthet var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
