Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
c
•först att alla frälsemän utan åtskilnad på denna sidan Alands haf — dock
med undantag för några öar i Mälaren, Öland och landsändan ofvan
Lång-keden i Dalarna och bergslagen — skulle ega rätt att af sina landbor
uppbära hälften af konungens sakören — undantagandes dem som voro
körningens ensak — och derjemte den del af böterna som eljest tillföll häradet.
Derjemte nedsattes de närmast sätesgårdarna boende frälseböndemes
skyldighet att i konungs ärenden skjutsa till tredjedelen (förut hälften) af
skatte-böndernes.
Om man jemför, dessa privilegier med dem af 1569, märker man
genast den olikheten, att här ej göres den skilnad på adel af högre och
lägre stånd, som för de sist nämda är så betecknande, utan att båda i
rättigheter likställas. Utan tvifvel sammanhängde detta med den fiendtliga
stämning mot högadeln, som vid denna tid beherskade Johan, och med hans
önskan att gent emot denna göra sig den lägre adeln förbunden. Hans
ovilja mot vissa af högadeln fick till och med i de nu i fråga varande
privilegierna ett så skarpt
uttryck, att det
bestämdes, att de nu
af-satta riksråden lika som
<le af adeln, som ej
med lagen kunde fria
sig ifrån att hafva
O
åstadkommit »bullret»
i Reval, icke skulle
njuta de privilegier
konungen gifvit och
ej heller någonsin få
brukas i konungens och rikets råd. I stället for de afsatta rådsherrarne
ut-nämdes, förmodligen på våren 1590, fyra andra, hvilka fingo aflägga ed efter
ett nytt formulär, hvari det hette, att de aldrig skulle »ogilla eller tala emot,
när konungen funne för godt att följa eget råd».
Johans vrede mot de anklagade herrarne — bland dessa var sedan april
1q90 äfven grefve Axel (Lejonhufvud) — tycktes alldeles oförsonlig.
Konung Sigismunds förböner kunde lika litet som deras vänners och hustrurs
blidka honom. »Rättegången emot dem, yttrar Geijer, om man så kan kalla
ett förfarande, som saknade alla lagliga former, fortfor öfver tvenne år under
fängelse, hotelser och affordrade förklaringar, som konungen aldrig fann
tillfredsställande och hvilka, då Erik Sparre mer än en gång hemligen
protesterat mot hvad han offentligen vidgått, äfven synas ha varit föga
uppriktiga.» I juni 1591 voro de åter stälda inför en ständerförsamling, vare
sig att det nu var en allmän riksdag eller endast en herredag.
Anklagelserna från föregående år upprepades, men åtalet gälde denna gång äfven
händelserna i Reval och derjemte åtskilliga andra »förbrytelser», vid hvilkas
sammanletande man varit nog samvetsgrann att gå tillbaka ända till riks-
Sterigtt historia. III. 24
190. Praktmynt från Johan III:$ tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
