Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
redan var både kulladt och samladt, så att någon omedelbar olydnad de rem o t
svårligen kunde läggas regeringen till last. Men saken måste i ocli for sig
sjelf vara honom obehaglig, så mycket mer, som man ej gjorde någon
hemlighet deraf, att det var emot honom, som man genom motets sammankallande
sokte säkerhet.
Officiel underrättelse om, att kallelse till Upsala lnöte blifvit utfärdad,,
torde Sigismund hafva erhållit, först sedan mötet slutat sina förhandlingar;
och något meddelande om dess beslut sändes honom icke, förrän öfver två
månader efter dettas fattande förflutit. Meddelandet gjordes genom riksrådet
Ture Bjelke, som, af Sigismund kallad till Polen, af svenska regeringen fick
i uppdrag att der uppträda såsom dess och ständeruas sändebud. Han skulle
a deras vägnar begära konungens skriftliga försäkran på, att han utan
uägot förbehåll ville hålla alla ständer vid deras religionsfrihet, sådan den
varit i konung Gustafs sista och Johans första tid och nu senast på allmänt
kyrkomöte i Upsala blifvit samtyckt, och vidare alla så andlige som verldslige
vid Sveriges lag och gamla rättigheter. Sedan denna försäkran blifvit gifvenT
skulle sändebudet underrätta regeringen om tiden, då konungen önskade
svenska flottan sig till möte.
Bjelke, som i midten af juli 1503 anlände till Varsjav, lyckades dock
ej utverka någon dylik försäkran. Sigismund förklarade sig redan hafva
genom ett särskildt sändebud lofvat hålla rikets inbyggare vid den augsburgska
bekännelsen och den troslära, som under konung Gustafs tid blifvit införd;
någon särskild bekräftelse på beslutet i Upsala ville han ej gifva. Härom
var man emellertid i Sverige angelägen, då eljest intet lagligt hinder fans
mot konungens befarade planer till katolicismens spridning i riket; men om
regeringen tänkt göra flottans afsändning beroende deraf, att konungen gaf
denna bekräftelse, hade hon missräknat sig. I strid med hertigens
uttryckliga befalluing sände nämligen Klas Fleming den del af flottan, som stod
under hans kommando, till Danzig, och för svenska regeringen fans ingen
annan utväg än att låta de öfriga skeppen följa efter. Om bord på dem
befunno sig Erik Sparre och Klas Bjelke, hvilka hade i uppdrag att göra
ännu ett försök att förmå Sigismund till eftergift. Detta lyckades dock lika
litet som de föregående, och flere tecken röjde, att Sigismunds tankar gingo
ut på helt annat än att gå de framstälda önskningarna till möte: ett påfligt
sändebud, den listige Germanicus de Malaspina, följde honom på resan
från Varsjav till Danzig för att deri från ledsaga honom till Sverige, och det
var i sist nämda stad, som det förut omtalade påfliga sändebudet Povsinski
träffade honom och fick tillfälle att jemte råden rörande lämpligaste sättet för
reaktionsförsöken öfverlemna en summa af 20000 scudi såsom »ett litet
bidrag till de omkostnader, katolicismens återställande i Sverige kunde
medföra». Ledsagad, utom af Malaspina, af tre jesuiter och flere katolska prester,
gick Sigismund om bord och landsteg den 30 september 1593 i Stockholm.
Han mottogs der af hertig Karl med rådet jemte en mängd prester,
hufvudsakligen från Upsala och Vesterås stift, anförda af den nyvalde erke-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
