Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afstyra sådana tilltag af katolikerne, som kunde hota hans och rikets säkerhet;
ville konungen ej i detta fall låta råda sig, vore det bäst, att de befriades från
sina rådsembeten. Några dagar derefter (den 26 november 1593) inlemnade rådet
en förnyad anhållan om den förut begärda försäkringen; det upptog deri till
vederläggning, hvad konungen i sitt svar på den förra framställningen anfört,
och slutade med att uttala den förhoppningen, att konungen sig så måtte
förhålla, att »de fattiga svenske icke må hafva orsak att ångra och qvida,
det de sig till arfherrar förbundit hafva», ett yttrande, som ej är utan likhet
med en hotelse. Denna framställning lemnades emellertid lika som den
föregående utan afseende: konungen utsatte dagen, då kröningen skulle förrattas,
och nästan med förakt behandlade han en skrift, som i början af december
in-lemnades af presterskapet, och hvari utom bekräftelse på Upsala mötes beslut
begärdes bifall till ungefär samma fordringar, som samtidigt med dettas fattande
blifvit framstälda till hertig Karl och rådet. Väl gaf konungen rådet i uppdrag
att författa ett förslag till ständernas andliga privilegier, men då detta upptog
just hvad presterne begärt — bland annat förbud mot all annan gudstjenst än
den evangeliska — förkastade han det och befalde presterskapet att gifva sig till
tåls, ett svar, som gafs i sådan form, att rådet vägrade framlemna det samma.
Detta skedde juldagarna 1593. På nyåret 1594 gjorde Sigismund ett försök att
bryta motståndet genom att från rådet och ständerna skilja den man, hvilken han
betraktade som själen deri, hertig Karl. Han erbjöd honom stadfastelse på
her-tigdömet och en särskild försäkran i afseende på religionsfrågan för honom och
hans undersåtar, så vida han ville medgifva, att religionsfrihet stadgades för
katolikerne. Förslaget blef naturligtvis tillbakavisadt, men detta oaktadt
bibehöll Sigismund med oböjlig envishet samma ståndpunkt som förut. En
deputation, bestående af ombud för rådet och de i Stockholm varande
adelsmän, prester, borgare och krigsbefäl, som i midten af januari gjorde ny
framställning om försäkringens afgifvande före kröningen, fick ett vresigt afslag
till svar, och den 31 januari lemnade konungen Stockholm på väg till Upsala,
der hans faders begrafning och hans egen kröning skulle firas. Rådet och
de ständer, som varit samlade i Stockholm, följde honom dit, men förklarade
före afresan, att ingen kröning kunde beviljas, förrän den äskade försäkringen
blifvit gifven. Med fast beslut att gifva stöd åt denna förklaring infann sig
äfven hertig Karl med en styrka, som af några uppgifves till 3000 man.
När kallelsen till kröningsriksdagen blifvit utfärdad, känna vi icke.
Möjligen var det i böljan af december, och förmodligen hade de af ständerna,
som icke följde konungen från Stockholm, under loppet af januari samlats i
Upsala. Omedelbart efter konungens ankomst, den 1 februari, försiggick Johans
begrafning, och derpå begynte underhandlingarna om försäkringen
å nyo. Konungens begäran att några kyrkor i riket skulle upplåtas åt
katolikerne afslogs, och den 6 februari öfverlemnades till honom genom en
beskickning, sammansatt af två ledamöter af hvarje stånd — äfven af krigsbefälet,
som nu för första gången uppträder som medlem af riksdagen — en å
samtliga ständernas vägnar uppsatt skrift, hvari förklarades att om konungen ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
