- Project Runeberg -  Sveriges nydaningstid, från år 1521 till år 1611 /
393

(1878) [MARC] Author: Oscar Alin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fordran, att konungens kroningsed skulle nämnas som rättesnöre för
regeringen, var uppfyld, medan deremot det bestämdes, att utan särskildt kungligt
samtycke inga nya stadgar skulle få utfördas eller allmänna riksdagar
sammankallas, gaf Karl till svar, att han på dylika vilkor ej ville emottaga
regeringen, och att han, om ej det förslag han sändt blefve antaget, skulle
hemställa hela frågan till rikets ständer. Hvad Sigismund härpå svarat är något
oklart: å ena sidan finner man, att han den 28 juli (1594) undertecknat en
fullmakt lika lydande med den af den 23, å andra sidan kan man af ett yttrande
af hertig Karl sluta, att han i denna gjort vissa förändringar. 1 hvilkendera
händelsen som helst är det tydligt, att hertigens fordringar ej voro till fullo
appfylda, och att han derfÖr fortfarande yrkade på en ny fullmakt. Innan
hans bref härom kom till Elfsnabben, hade emellertid konungen, begagnande
en gynnande vind, den 4 augusti lemnat Sverige och dermed afklipt
underhandlingarna.

Söderköpings riksdag 1595.

Föreningen mellan hertig Kari och ridet, den 2 sept. 1594. — Privilegierna flir Vpsaia högskola,,
den 15 man) 1595. — Freden i Tensin, den 18 maj 1595. — Kallelsen till riksdagen i Söderköping, den 5
ang. — Riksdagsbeslutet, den 22 okt. 1595.

Sannolikt låg orsaken till Sigismunds brådskande afresa i hans fruktan
for, att fortsatta underhandlingar endast skulle nödga honom att, såsom förut
i Upsala, slutligen gifva vika för sin hårdnackade motståndares fordringar*
Såsom sakerna nu stodo, kunde han väl föreställa sig, att den tillförordnade
regeringen, månghöfdad såsom hon var och med en makt, som var begränsad
dels af bestämmelserna i regeringsformen och fullmaktsbrefvet, dels af de i
de särskilda landskapen tillsatta ståthållarne, ej skulle kunna hota hans makt,
och att, om hennes obestämda ställning och de olika syftena hos hennes
medlemmar framkallade förvecklingar, dessa endast skulle tjena att bevara hans
eget inflytande, då han ju städse kunde uppträda som sjelfskrifven
skiljedomare. Men hade han tänkt sig, att hans farbroder skulle vara villig att
på detta sätt låna sig till hans redskap, så hade han illa bedragit sig.

Omedelbart efter underrättelsen om konungens afresa sporde hertig Karl
skriftligen rådet angående dess åsigt om ställningen, och på dess uppmaning
infann han sig vid midten af augusti i hufvudstaden. Af de frågor, han nu
framstälde till rådets öfvervägande, visade sig, hvilken ställning han var
beredd att intaga till Sigismunds anordningar: han hemstälde, huru vida ej.
denne borde uppmanas att afskaffa, hvad som var emot hans ed; huru det
skulle förfaras med de katoliker, som mot denna ed förordnats till
slotts-lofven; om ej vissa personer borde förordnas vid sidan af dem, som utnämts
till befölhafvare på de vigtigaste fästningarna vid kusten; huru vida de
fullmakter som konungen utdelat borde få gälla, och om de, som gifvit hemliga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:49:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aosh3/0393.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free