Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väl. Detta hade trädt i dagen under de forhandlingar som föregått hans
kröning,* och endast nödtvungen hade han gifvit en försäkran sådan Sveriges
intressen kräfde. Det var verkställigheten af dennas bestämmelser som
Söderköpings beslut stadgade, och så vida Sigismunds gensaga mot detta beslut
af-såg annat, än att riksdagen utan hans samtycke blifvit sammankallad, måste
han anses uppträda emot, hvad han i sin försäkran lofvat. Detta var hertig
Karls åsigt, och i hufvudsak torde den ock hafva varit rådsherrarnes, men de
vågade ej draga slutsatserna deraf. De hoppades ännu kunna förena pligten mot
fäderneslandet med lydnaden mot konungen, och derför ville de icke använda
våld; men då detta enligt Karls mening var det enda sättet att verkliggöra,
hvad i konungens försäkran och Söderköpings beslut var stadgadt, blefvo de
af honom misstänkta för att ej mena ärligt med honom och fäderneslandet.
Så uppstod den brytning, hvari rådsherrarne till sist skulle krossas, och då
denna i hufvudsaklig mån var en följd af rådsherrarnes eget verk, den
orimliga föreningen af Sveriges och Polens kronor, kan man ej undgå att i deras
öde se spåren af en hämnande vedergällning, en frukt af den brist på
stats-mannaklokhet och den oförmåga att se fäderneslandets väl ur någon annan
synpunkt än sin egen och sitt stånds, som de vid åvägabringandet af denna
förening lagt i dagen.
I början af april 1596 hade Karl kallat rådet och ombud för den öfriga
adeln att den 1 maj infinna sig i Stockholm för att öfverlägga bland annat
om, huru med Klas Fleming skulle förfaras. I följd af rådsherrarnes
motstånd blef emellertid mötet då ej af, och hertigen lät dem, sedan de under
sommarn samlats i hufvudstaden, känna sitt missnöje, i det han ej mindre
än två månader dröjde att sjelf infinna sig. Under tiden vexlades skrifvelser,
som allt tydligare röjde olikheten i hertigens och rådets uppfattning af
förhållandena. Karls ton blef allt mera bitter, och han framkastade mer än en
gång den hotelsen att nedlägga regeringen och sammankalla ständerna. I
midten af september infann han sig slutligen i Stockholm för att mottaga en
beskickning från Sigismund, som sedun slutet af augusti fått vänta på
företräde. Anledningen till detta dröjsmål var förmodligen den, att Karl ville
afvakta ankomsten af ombud för adeln, som han vid ryktet ora
sändebudens annalkande hade sammankallat. Jemte de polska herrarne uppträdde å
Sigismunds vägnar tre svenska, bland dem Erik Brahe och Arvid Gustafsson
(Stenbock). Deras uppdrag var att, då Sigismunds bref mot Söderköpings
beslut varit utan verkan, muntligen protestera deremot och uppmana
regeringen att afstå från dess verkställande. Enligt Karls uppgift skulle de till
och med frånsäga honom hans befattning med styrelsen. Hertigen och rådet
afgåfvo gemensamt svar på sändebudens föreställningar och försvarade
lagligheten af hvad som skett, men längre sträckte sig icke enigheten. Yare sig
att Gustafssönerne erhållit förnyade fullmakter af konungen, eller den polska
beskickningens ankomst gifvit dem nytt mod att uppträda mot hertigen, nog
af, denne fordrade i afgörande ton, att så väl de som Fleming skulle tvingas
till lydnad, och då rådet så på det ena som på det andra gaf ett af böjande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
