Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det ynkeliga regemente, som hittills i riket varit hade». Såsom man finner
af det bref, som ständerna afsände till konungen, skulle detta ske, genom att
han antingen sjelf utan krigsmakt infunne sig i riket för att styra det efter
sin konungaed, Sveriges lag och Söderköpings beslut eller ock hitsände sin
son för att uppfostras i den evangeliska läran. Om, såsom var att frukta,
denna förmaning intet uträttade, så ville ständerna vara ursäktade för, att de
ej längre kunde bevisa konungen hörsamhet och lydnad, ty under
något papistiskt herskaps hud och tvång ville de ej blifva. Kalmar och
Finland skulle, om så behöfdes, med vapenmakt tvingas att återvända till lydnad
under riket, och konungen skulle uppmanas att inom fyra månader vidtaga
anstalt för, att den i Linköpings fördrag omtalade rättegången mot de »onda
och oroliga menniskor», som förorsakat oredan i riket, måtte egarum; gjorde
han det icke, skulle ständerna den 24 maj sammanträda i Stockholm för att
efter konung Gustafs testamente och Sveriges beskrifna lag ransaka och döma.
Slutligen uppdrogo ständerna åt hertig Karl att, till dess svar ankommit
från konungen, förestå styrelsen och lofvade honom trohet såsom »riksens
regerande arffurste». Karl å sin sida afgaf en försäkran att hålla alla
vid den kristliga evangeliska religionen, så ock vid Sveriges lag och hvars och
eus välfångna privilegier; dem, som af oförstånd handlat emot honom, skulle
han förlåta, men deremot skulle den, som ej ville ställa sig den nu ingångna
föreningen till efterrättelse, enligt ständernas beslut »icke allenast vara hållen
för en lagvunnen riksförrädare, utan fredlös och biltog lagd till lif och gods».
Efter herredagens slut begaf sig hertigen till Kalmar för att sjelf leda
belägringen. Staden togs med storm natten mellan den 1 och 2 mars 1599, men
slottet försvarades med stor tapperhet och uppgafs först den 12 maj, då
hungersnöden gjorde vidare försvar omöjligt. Nu öppnades raden af de
blodsdomar, som skulle beteckna Karls väg till återställande af ordningen inom
riket: Johan Sparre och andra af det svenska befalet på slottet blefvo
af-rättade såsom riksförrädare, gripna med vapen i hand.
Som belägringen af Kalmar dragit ut på tiden längre än beräknadt var,
så kunde riksdagen i Stockholm ej sammanträda förr än en månad efter
den tid, som vid herredagen i Jönköping blifvit bestämd. Ännu längre
det, innan förhandlingarna började, ty hertigen sjelf anlände först den 11
juli. Ständernas beslut är dagtecknadt den 24 i samma månad och stadgar
Si-gismunds afsättning. Redan den omständigheten, heter det, att han »mot
sin farfaders trogna råd och förmaning» hade antagit den »villfarande
påf-viska läran», utan ständernas vetskap och samtycke mottagit ett främmande
konungarike och dem alla oveterligen begifvit sig ur landet, hade väl kunnat
väcka betänkligheter vid att någonsin erkänna honom som konung. Sedan
detta ändock skett, hade ban i alla punkter brutit sin ed och försäkran
och fört utländsk krigsmakt att härja och förderfva sitt fosterland. Detta
hade varit fullt tillräckligt skäl att afsäga honom från regementet, men sedan
förlikningen i Linköping blifvit ingången, hade man hoppats, att han skulle
råda bot på hvad som blifvit brutet. Så hade emellertid ej skett: konungen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
