- Project Runeberg -  Sveriges nydaningstid, från år 1521 till år 1611 /
434

(1878) [MARC] Author: Oscar Alin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

*

ten, och dess behöflighet visar, att rådet fortfarande trots alla försök till
förändring bibehöll den egenskap af en herredag i smått, som allt sedan dess
uppkomst varit för det samma utmärkande. Rörande rådsherrames
myndighet yttra ständerna i beslutet: »Efter tillförne mycken villa och oreda deraf
kommen är, att de som rådspersoner hafva varit icke hafva velat allenast
råda, som deras embete krafde, utan ock regera, derför hafva vi så här
be-slutit, att deras makt och myndighet skall intet vidare sträcka sig, än som
lagboken säger». Motiveringen öfverensstämmer ej rätt med slutsatsen, ty i
landslagens bud, att rådsherrarne skulle »styrka konungen till all riksens rätt,
att han må hålla de eder, han bafver riket svurit och allmogen honom»,
ligger onekligen något mer, än att rådsherrarne skulle »allenast råda». Detta
hindrade dock ej Karl att i den ed, de nya rådsherrarne fingo aflägga, upptaga
denna länge uteslutna punkt: ett bevis bland många på den aktning för lag
och rätt, som utmärkte honom och som — huru besynnerligt det än kan
låta — i verkligheten var det, som gjort honom till en revolutionens man.

Allt sedan Kristofers landslag utfärdades för att aflösa Magnus
Erikssons hade med afseende på lagskipningen den största förvirring varit rådande
i Sverige, i det man ej visste, hvilken lag skulle vara den rätteligen gällande.
I afsigt att rätta detta missförhållande hade under 1500-talet flere gånger
(1524, 1566, 1595) fråga om lagrevision blifvit väckt, ehuru utan påföljd.
Vid deuna riksdag bragte Karl å nyo saken på tal, och det beslöts, att
lagboken skulle »af några förståndiga män öfverses, förbättras och efter denna
tids och detta lands lägenhet rättas och sedan samt med riksens nyttiga och
vedertagna recesser, mandat och stadgar tryckas. Dock skall hon, heter
det, sedan hon sålunda öfversedd är, förrän hon tryckes, icke allenast på en
allmän riksdag först uppläsas, utan ock i hvarje landsände förkunnas.» Deuna
sista bestämmelse är särskildt i det afseendet anmärkningsvärd, att den visar,
att riksdagen, oaktadt den under 1500-talet mer än en gång beslutit i
lagstiftningsfrågor, ännu icke tillmätte sig rätten att i dylika fall utöfva folkets
makt, utan att man ännu ansåg det förfaringssätt vara det rättsliga, som
hade iakttagits för 250 år sedan, då landskapslagarna böljade aflösas af
landslagen.

Rörande kyrkoordningen och handboken beslöts i hufvudsak det
samma som om den allmänna lagen: de skulle af några de lärdaste män, så
väl verldsliga som andliga, öfverses och »i alla landsändar föreläsas och för
undersåtarne förkunnas och, sedan de godvilligt gillade och vedertagna äro,
tryckas och i alla församlingar öfver hela riket brukas». Beslutet genomdrefs
af hertigen i strid med presterne, som vid Linköpings riksdag motsatt sig
hans förslag till ändringar i handboken och fortfarande voro på sin vakt mot
hans kalvinistiska planer.

Bland lagstadganden, som i främsta rummet kräfde granskning och
rättelse, voro de, som rörde formerna för utöfningen af konungens
högsta domsrätt. De gamla räfst- och rättartingen hade redan vid
medeltidens slut börjat hållas allt mera oregelbundet, och deras upplösning fortgick

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:49:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aosh3/0434.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free