Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
burgska bekännelsen, såsom ock ifrån andra föregångna lofliga handlingar och
beslut, som både uti salig konung Gustafs tid och sedan gjorda äro»;
2. toge sig hustru, som vore af »någon villfarande, falsk religion»;
3. inläte sig i något giftermål utan rikets ständers vetskap;
4. mottoge ett annat konungarike.
I sammanhang härmed bestämdes, att den, som på något sätt medverkade
till, att någon af ar ifurs tar ne blefve uppfödd uti »någon afgudisk eller ock
annan religion, än som nu bemäldt är», skulle aktas för fäderneslandets
för-derfvare och rikets förrädare. »Och på det att, heter det, tillfälle till sådant
obestånd må i tid varda förekommet och förtaget, så skall ingen, som af
någon annan religion är än den som nu bemäld är, här uti riket blifva
liden eller i något kall och embete brukad», utan »den af rikets inbyggare,
som faller ifrån vår kristliga religion, skall hafva förverkat sitt gods under
närmaste fränder och förvisas af riket, på det han icke må hafva tillfälle
sitt förgift att utspy.»
Emot denna bestämmelse, som för en lång framtid gjorde religions-
tv ån gets
grundsats till lag, synes
nu ingen röst hafva
höjt sig. Deremot
hade under nära
tre veckors tid en
skarp strid förts
mellan hertigen
och ständerna
rörande den frågan,
huru vida Up-
sala mötes beslut med dess förkastelsedom öfver Zwinglis och Calvins
läror skulle nämnas bland de skrifter, som voro uttryck för den svenska
kyrkans uppfattning af Guds ord. Såsom vid 1602 års riksdag i fråga om
augs-burgska bekännelsen, så genomdref Karl nu rörande denna sak sin mening,
och Upsala mötes beslut blef icke i arfföreningen särskild t nämdt.
Det var naturligtvis hufvudsakligen mellan Karl och presterskapet, som
striden om denna fråga blifvit utkämpad. Men adeln hade stått på
pre-sternes sida, och det var ett ifrån den utgånget förslag, som närmast gifvit
upphof åt striden. Afven vid behandlingen af andra frågor yppades mellan
Karl och adeln olika meningar, och yttranden fäldes, som å Ömse sidor
förrådde en bitter stämning. Så förklarade den förre, då det gälde att
bestämma beloppet af den afgift, frälsemannen skulle erlägga i stället för
rust-tjensten, att de i mandom och dygd trädde vidt ifrån sina föräldrars fotspår,
hvarpå adeln svarade med en anhållan, att hertigen »ville hafva dem med
sådana höga och odrägliga tillvitelser förskonade». Synnerligen behagliga
känslor kunde ej heller hos adeln väckas af Karls förslag, att hädanefter inga
gods finge af regenten bortgifvas till evärdlig ego, utan att innehafvaren
256. Karl IX:s namnteckning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
