Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kriget i Livland 1602—1605. — Riksdagen 1605. — Utskottsmötet 1606.
PoUekarnM frangingar, 1602 *eh 1603. — Stå larm slagen vid Weissenslein 1604. — Riksdag i
8tockkslm, april—juni 1605. — Karl andra gingen i Livland. — Slaget vid Kirkholm, 17 sep t. 1605. —
Ryska ffirkillanden. — Karls rustningar. — M6te i Örebro, mars—april 1606.
Bland de orsaker, som föranledde Karl att sammankalla riksdagarna i
Stockholm och Norrköping och att vid dessa hota med regeringens
nedläggande, var behofvet af bevillningar för kriget mot Polen. Dylika gåfvos ock
vid båda tillfällena af de olika stånden, 1604 för tre års tid och i sådan
utsträckning, att man ansåg dem tillräckliga för att årligen underhålla 9 000
man, rikets förut varande krigsstyrka oberäknad. Trots dessa ansträngningar
lyckades svenskarne ej ändra den riktning, som kriget 1601 hade börjat taga.
Sedan Zamoiski i början af 1602 besatt åtskilliga mindre betydande
platser, började han i mars belägra F e 11 i n (i norra Livland) och tog det trots
tappert motstånd i maj. Grefven af Nassau hade fåfängt sökt komma
fästningen till undsättning, och då han i följd af den brist, som rådde så väl på
krigsfolk som på krigsförnödenheter och lifsmedel, ansåg sig intet kunna
uträtta, lemnade han laudet i juni, sedan han, så ’vidt han kunnat, sörjt för
stärkandet af besättningarna i de vigtigaste fästningarna. Redan före hans
afresa hade Zamoiski inryckt i Estland och tog efter något mer än tre
månaders belägring We issens tein i slutet af september. Samtidigt med denna
händelse hade de nya svenska befålhafvarne, Anders Lennartsson och Arvid
Eriksson St ålarm, anländt’ till Reval, men ej heller de förmådde något
uträtta i det »öde och alldeles platt förderfvade landet». Till Karls stora hann
kunde de ej hindra, att Dorpat i början af april 1603 intogs af Chodkievitz,
och lika litet lyckades deras försök att återtaga denna stad. Karl, som var
uppskrämd af händelserna i Sverige hösten 1603, började nu misstänka
Stål-arm för förräderi, hvarför han befalde honom att skyndsamt begifva sig hem.
Denna gäng synes emellertid Stålarm liafva lyckats försvara sitt
handlingssätt, och han återvände i juni 1604 såsom ensam befal bafvare, medan Anders
Lennartsson uppehöll sig i Sverige. Till åtlydnad af tonungens upprepade
stränga befallningar gjorde han nu tvenne försök mot Weissensteiu, meu
måste ena gången hufvudstupa skynda tillbaka till Reval och blef andra
gången fullständigt slagen af Chodkievitz (15 september 1604). Nu gafs åter
befallning om hans hemsändande, hvarpå han fängslades och stäldes till rätta
inför rikets ständer, som vid midten af april 1605 samlades i Stockholm.
Det var dock ej endast för Arvid Erikssons skull som ständerna
samlades. Jemte honom stäldes nämligen tvenne andra herrar till rätta:
Ilogen skild Bjelke, livars sak vid Linköpings riksdag blifvit uppskjuten och
soni sedan hållits fången, medan nya bevis samlades emot honom, samt
Krister Klasson (Horn), som 1600 fått nåd, men mot hvilken sedermera nya
anledningar till misstankar hade yppats. Domstolens ledamöter utsagos nu
såsom i Linköping af Karl sjelf inom de särskilda stånden, undantagande
presterskapet, och till ett antal af ej fiiindre än 250, deraf 7 riksråd och 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
