Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gaf sig luft i grymma förföljelser, och då man tillika erinrar sig, huru häftigt
och uppbrusande Karls lynne var och huru hänsynslöst han behandlade sina
politiska motståndare, kan man ej annat än förvåna sig öfver den
hofsam-het, han i denna strid iakttog. Väl yttrade sig harmen öfver motståndet ofta
i hårda och vredgade ord, men det var pennan, ej svärdet, som var hans
vapen, och det var med skäl och bevis, ej med våld och trug, som hau ville
tillkämpa sig segern.
Den strid som vid kröningsriksdagen upplågade rörde sig
hufvudsak-ligen om samma tvistepunkter, som upprört sinnena vid 1002 och 1604 års
riksmöten. I förening med de öfriga ständerna yrkade nämligen
prester-skapet, att så väl Upsala mötes beslut som augsburgska bekännelsen skulle
i konungens försäkran åberopas såsom regeringens rättesnören, medan Karl
ville, att det förra ej alls skulle nämnas och den senare endast i den mån
den komme öfverens med skriften. Han medgaf dock slutligen, att båda skulle
få nämnas, men med det
vigtiga tillägget, »så vidt
de äro grundade på Guds
som i verkligheten
upp-liäfde medgifvandets
betydelse. Då ständerna
derfor fortfarande vidhöllo
sin mening, förklarade
han förtörnad (10 mars
1607), att han under
sådana förhållanden måste
misstänka, att de ej
menade allvarligt med sitt anbud om kronan; han ville nu ej längre vara deras
»kastvante», utan ämnade följande dag resa siu väg. Ständerna kunde sedan taga
hertig Johan till konung och af honom låta försäkra sig bäst de ville. Denna
hotelse verkade. Ständerna gåfvo efter, och den så mycket omtvistade
punkten i konungens försäkran fick den lydelse Karl hade yrkat. Kröningen
firades derpå med stor prakt den 15 mars.
Rörande försäkringarna för de särskilda stånden fortsattes
underhandlingarna efter kröningen, men utan att leda till någon slutlig påföljd.
Om innehållet i frälsets privilegier lyckades kohungen och adeln ej komma
öfverens, och hvad angår presterskapets privilegier, så fick konungen
visserligen af detta stånd mottaga tacksägelse för dem han tilldelat det, men
af någon anledning blefvo de ej utfärdade. För öfrigt voro Karls och
pre-sternes strider om de religiösa frågorna vid deDna riksdag ej afslutade med
konungaförsäkrans afgifvande. Yid slutet af mötet framkallades nämligen en
ny tvist med anledning af konungens förslag om vissa ändringar i handboken,
och då riksdagen upplöstes, l)efalde Karl presterne att stanna qvar för att af-
ord och den profetiska och
apostoliska skrift», en sats,
268. Minnespenning öfver konung Karl IX.
»Gud min tröst (konungens valspråki. — Frukta Gud, Ulskft
rättvisan» sök friden, försvara fäderneslandet !»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
