Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utvecklas å polska sidan: redan i oktober återtog Chodkievitz Kokenhusen,
i februari 1609 förlorade svenskarne det vigtiga Pernau, och i september
måste Nils Stjernsköld slutligen uppgifva det tappert försvarade
Dtina-miinde, sedan Mansfeld vid ett försök till dess undsättande lidit ett svårt
nederlag. Under året 1610 föreföllo deremot endast ströftåg, och 1611
af-talades mellan de båda härarnas anförare ett vapenstillestånd, hvarpå
Chodkievitz med större delen af sina trupper drog till Ryssland. Dit hade
nämligen tyngdpunkten af den svensk-polska striden nu flyttats.
Redan 1606 hade en omfattande upprorsrörelse utbrutit mot den nyvalde
ryske tsaren, men det var först, sedan resningens ledare 1607 lyckats uppleta
en ny troukräfvare med det antagna namnet Dmitri, som upproret rätt
tog fart. Lika som den förre bedragaren understödd af polska stormän,
ryckte denne mot Moskva, slog i april 1608 tsarens här vid Bolkov och
lägrade sig i slutet af juni vid byn Tusjino, föga mer än en mil från
hufvudstaden. Här låg han hälft annat år. Under tiden förstärktes hans
här med dels kosackiska, dels nya polska skaror, och den ena staden och
landsdelen efter den andra afföll från Yasili, som slutligen fann sig
nödsakad att se sig om efter främmande hjelp.
»Det bullersamma regemente som i Ryssland vankade» och farhågan
för, att »hela ryska nationen skulle läggas till trälar under polackarne», hade
1607 åter riktat konung Karls uppmärksamhet på detta land, och han lär i
böljan af 1608 hafva erbjudit Vasili sin hjelp. Det var derför naturligt, att
tsarens anhållan om understöd skulle på ett tillmötesgående sätt besvaras.
I november 1608 afslöts i Novgorod mellan tsarens frände furst Mikael
Skopin-Sjuiski och fullmäktige från grefven af Mansfeld en såsom det
synes förberedande öfverenskommelse, enligt hvilken svenske konungen skulle
sända 5000 man till Vasilis hjelp; och en af de sista dagarna i
december förordnades JJakob de la Gardie att såsom befalhafvare öfver allt
krigsfolk i Finland, »både adel, ryttare och knektar, inländska och utländska»,
inrycka i Ryasland, först mot Keksholm, sedan mot Nöteborg. Han skulle
Öfver allt tillkännagifva, att »hans stormäktige konung af sin stora
barm-hertighet sändt honom in i Ryssland med ett antal krigsfolk, att hau skulle
komma den ryska nationen till undsättning, att de poler och litauer icke
skulle få göra dem till sina trälar och få utrota deras gamla grekiska religion.»
Men ville ryssarne ej öfvergifva polackarne och hålla sig till sin rätte
storfurste, skulle han »så hålla hus med dem, att man skulle veta säga der af
så länge Ryssland står.» Längre än till Novgorod skulle han tills vidare ej
tåga, en föreskrift, som dock torde få anses upphäfd i och med afslutandet af
den formliga forbundstraktaten mellan Sverige och Ryssland i Viborg
den 28 februari 1609. Genom denna handling bekräftades freden i Teusiu
och ingicks mellan Karl IX och tsar Vasili, så ock deras efterträdare, ett
»evigt och oupplösligt förbund mot Sigismund, de polackars och litauers
konung, och hans efterkommande, så att konung Karl och tsaren skulle sta
som en man emot honom.» Såsom i Novgorod blifvit bestämdt, skulle Earl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
