Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
långt ifrån att erkäunas af hela laudet, och om några månader utbröt en
väldig folkresning, hvarpå Ryssland tycktes hemfallet åt den hjelplösaste
forvirring: det såg under året 1611 ut, som om hela rikets upplösning stod för
dörren.
Under dessa förhållanden måste Sveriges ryska politik förändra karakter.
Den hade hittills gått ut på den lagliga ordningens upprätthållande gent
emot af Polen understödda inkräktare, nu blef dess mål att söka genom
eröf-ringar skaffa riket ersättning för omkostnaderna och bilda en motvigt mot
det polska inflytandet. I denna afsigt var det, som Jakob de la Gardie,
sedan han några veckor efter olycksdagen vid Klutsjino återkommit till svenska
gränsen, började belägra Keksholm, som trots upprepade löften ännu ej
blifvit utlemnadt till svenskame. Belägringen drog ut på tiden, och först
den 2 mars 1611 kunde besättningen förmås till dagtingan. Derpå följde
underhandlingar med befålhafvarne i den stora och vigtiga staden Novgorod
i syfte att mot löfte om hjelp mot polackarne förmå dem att erkänna
fördraget i Viborg och åt svenskame inrymma fästena i Ingermanland. Då det
visade sig, att ryssarne endast sökte genom undanflykter draga ut på tiden,
gjorde de la Gardie hastigt slag i saken genom att den 16 juli 1611 storma
och intaga staden, och nu slöts ett fördrag, enligt hvilket en af konung Karls
söner, Gustaf Adolf eller Karl Filip, skulle erkännas som ryska rikets tsar.
Tanken härpå var de la Gardies. Den synes, då den först framkastades, ej
hafva vunnit genklang hos konung Karl. Med hvilka känslor han mottog
underrättelsen om fördragets afslutande känna vi icke: då sändebuden från
Novgorod anlände för att meddela stadens beslut, låg han på dödsbädden.
Rysslånd var ej den enda makt, hvarifrån Karl med anledning af polska
inflytelser hade att frukta faror för Sverige. Den nära förbindelsen mellan
Sigismund och habsburgska huset kunde på en tid, då de katolska
makterna äfven oberoende af slägtskapen mellan furstehusen betraktade sina
intressen gent emot protestantismens stater såsom gemensamma, med allt skäl gifva
anledning till farhågor, och man finner också, huru Karl både 1607 och 1600
beredt sig på ett spanskt anfall mot Elfsborg. Under sådana förhållanden,
och då äfven för öfrigt förebud till den stundande stora striden emellan det
katolska och det protestantiska Europa öfver allt läto sig förnimma, skulle
det vara förvånande, om en man med Karis statsmannabKck icke hade sökt
inleda förbindelser med de makter, som i en dylik strid måste vara Sveriges
naturliga bundsförvandter. En af dem, på hvilka han särskildt riktade sina
blickar, var den nederländska fristaten, hvars krig med Spanien erbjöd
en särskild anledning till närmande. Då grefve Johann af Nassau i auguSti 1602
skulle lemna Sverige, fick han i uppdrag att hos generalstaternas styresmän
väcka fråga om ett förbund emellan dem och Sverige, hvari äfven Frankrike,
England och en del tyska furstar skulle vara inbegripna. Några år senare,
1606, då underhandlingar om fred pågingo mellan Spanien och Nederländerna,
lät Karl genom särskilda sändebud föreställa staterna deras och Sveriges
gemensamma intressen och erbjuda dem understöd, om de ville fortsätta kriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
