- Project Runeberg -  Sveriges nydaningstid, från år 1521 till år 1611 /
463

(1878) [MARC] Author: Oscar Alin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den mäktiga ställning, kyrkans män under medeltiden äfven i politiskt
afseende intagit, blef genom reformationen omstörtad: pres teståndet
förlorade sin aristokratiska karakter och intog en blygsam plats bland de ofrälse
klasserna. Tidskiftet hann dock icke sitt slut, innan hos detta stånd röjde
sig en kraft, som förebådade den nya politiska rol, det under följande
århundrade skulle spela. Hvad de öfriga ofrälse stånden angår, så saknade
borgarståndet fortfarande någon egentlig politisk betydelse, och allmogen
förlorade under Gustafs I:s tuktande hand det öfvermäktiga inflytande pä
rikets angelägenheter, som under förra delen af hans regering till och med
gjorde bondemenigheterna till den farligaste fiende, han vid sitt
samhällsord-nande arbete hade att bekämpa. Den bibehöll emellertid sin plats i den
allmänna riksförsamlingen och fick under Gustafs yngste son tillfälle att visa,
att den fortfarande egde nog styrka för att kunna lägga en tyngande vigt i
den politiska vågskålen.

Med den konungamakt Gustaf I skapade följde en ny anda i
förvaltningen, men nya former erhöll den icke. Hans försök att upprätta
kollegiala styrelser i de särskilda landskapen misslyckades, och då det politiska syfte,
som var förbundet med upprättandet af Sigismunds »landshöfdingedömen»,
medförde deras snara omstörtande, så saknades under hela tidhvarfvet någon
egentlig mellanmyndighet mellan konungen och fogdame. Deremot ordnades formerna
för den lägre landtregeringen af Karl IX, som i detta syfte lät utarbeta en
stadga »om fogdar, länsmän och ordningsmän», hvars bestämmelser, ehuru
den icke blifvit ptfardad, dock lära tillämpats. Svårigheten eller rättare
omöjligheten att öfver fogdarne utöfva den uppsigt som var nödvändig
föranledde under Gustaf I inrättningen af kammaren, det första centrala
embetsverket i Sverige, men trots dess tillvaro lyckades Karl IX lika litet som
hans fader i sin sträfvan att i afseende på fogdarne#s embetsutöfning
hand-hafva tillräcklig uppsigt. I spetsen för kammaren stod under konung Gustaf
kammarmästaren, senare riksskattmästaren. Öfriga centrala embetsman voro
vid tidhvarfvets slut, utom riksamiralen, de samma som under medeltiden:
rikskanslern (under konung Gustafs tid »konungens kansler», »öfverste kansler»),
riksdrotsen (från Johan III» tid — under konung Gustafs »hofmästare») och
riksmarsken.

De försök, som af Gustaf I, Erik XIV och Karl IX gjordes att skapa
nya former för utöfningen af konungens domsrätt, misslyckades alla, men
hafva sin betydelse såsom förberedelser till följande tidhvarfs arbete i samma
riktning. Med afseende på den lägre lagskipningen fortfor den sed, som
under medeltiden böljat utveckla sig, att härads- och lagmansrätterna sköttes
genom vikarier åt förnäma herrar, hvilka betraktade inkomsterna såsom sitt
tillbörliga underhåll. Menigheternas rätt att vid domarplatsernas tillsättande
upprätta förslag åsidosattes allt mera, men finnes ännu vid tidskiftets slut
åtminstone delvis iakttagen.

Sveriges krigsmakt egde ej under detta tidhvarf någon fast styrka,
utan manskapets antal rättades etter ögonblickets behof. En ständig tillväxt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:49:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aosh3/0463.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free