Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äfven hos den ringaste af ordets tjenare. Ännu var man naturligtvis långt
aflägse från att kunna uppställa den fordran, att hvar man skulle kunna läsa
i bok. Presterne voro den stora mängdens enda lärare och
religionsundervisningen den enda undervisning som bestods menige man; skolan var »latinskola»,
och dess förnämsta uppgift var att uppfostra ynglingar till verldsliga
embets-män och framför allt prester; och huru knapphändig än denna
skolundervisning var, togos de flesta läijungarne omedelbart från skolbänken till kyrkans
och statens tjenst, till predikstolen och kansliet. De stegrade fordringarna på
bildning och i synnerhet kyrkans ovissa ställning samt prestembetets
minskade helgd vållade, emellertid till en böljan en viss obenägenhet hos allmogen
att sända sina söner i skola för att uppfostras till prester. Och Gustaf 1
lika som reformatorerne hade all möda att få skolorna fylda. Svårt var
likaledes att få tillräckliga lärarkrafter. De flesta unga man, som vid utlandets
universitet vunnit någon högre bildning, användes som skollärare, under det
att utländingar, i synnerhet tyskar, måste anlitas för det vetenskapliga
arbetet. De vetenskapliga studierna kommo derigenom till en böljan att ligga
nere, men genom skolorna i förening med de talrika och långvariga
besöken vid utlandets högskolor förbereddes den större bildning i landet,
hvilken redan mot slutet af Gustaf I:s tid började träda i dagen. Gustaf
sjelf, ehuru enligt systersonen Per Brahes yttrande utrustad med ett
skarpsinnigt omdöme äfven i »bokliga konster», egde inga vidlyftiga studier; men
han gaf sina söner en vårdad, till och med lärd uppfostran, och de
ädlingar, som växt upp jemnåriga med vasapriusarne, såsom den nämde Per Brahe
den äldre, Nils Gyllenstjerna (rikskansleren), Hogenskild Bjelke, Gustaf och
Sten Baner, Erik Sparre med flere, egde i allmänhet betydligt större
bildning, än deras fäder haft; och mera bildade adelsmän än Axel Oxenstjernas
och Gustaf Adolfs svenska samtida funnos säkerligen icke i Europa.
Vid Gustaf I:s tillträde till regeringen fans knapt något spår qvar af
den vetenskapliga verksamhet i Upsala, som hade kommit i gång i och genom
försöket att der upprätta en högskola 1477. I stället för att återupptaga
dessa planer på en inhemsk högskola valde Gustaf I och de ledande männen
på hans tid att sända ut lofvande unga män till de protestantiska
högskolorna i Tyskland och att till stor del der underhålla dem. Det var vid en af
de mest besökta, den i Wittenberg, som Olaus Petri blifvit Luthers läxjunge och
uppfostrats till reformator. Och religionsgemenskapen blef under den följande
tiden en ytterligare anledning till talrika besök från Sverige. Vid Wittenbergs
högskola voro åren 1540—1573 inskrifna mer än sjutio svenskar (och finnar);
i Rostock under samma tid mer än hundra. Det var först i följd af Upsala mötes
beslut 1593 som högskolan återupprättades —, ett bevis bland många, huru nära
den högre bildningen sammanhängde med kyrkan. Högskolan var från denna
tid föremål för regeringens och presterskapets oaflåtliga ehuru något ojemna
omvårdnad; studenternes antal var vid 1600-talets böljan mellan ett och
två hundra, år 1600 hölls den första magisterpromotionen. Och ehuru
det i början och länge klagades öfver bristande vetenskapligt lif och lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>