Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så penningbrist, kunde den unga högskolan vid det nya tidhvarfvets inbrott
med stolthet räkna bland sina lärare flere berömda män, såsom L. Paulinus
Oothus och J. Lenæus, begge sedermera erkebiskopar, J. Rudbeck, sedermera
biskop, och J. Messenius, alla kända såsom vetenskapliga författare.
Visserligen får man icke skatta tidens bildning för högt. Tiden var framför allt
en trosstark och handlingskraftig tid; en klarare upplysning böljade väl breda
ut sig på samhällets höjder och derifrån långsamt spridas nedåt, men mycket
medeltidsmörker hvilade ännu i sinnena, och mycken öfvertro fans ännu på
sjelfva dessa höjder. Då icke blott sjelfve Melanchton, utan till och med de
stora naturvetenskapsmännen Copernicus, Kepler och Tyge Brahe trodde på
astrologiens läror, böra vi ej förundra oss att höra Olaus Petri på 1530-talet
i Stockholms storkyrka predika öfver några vädersolar, som visat sig på
himmeln, och uttyda dem såsom förebådande straff för öfverhetens synder (se
fig. 59), eller att höra den forne astronomie professorn i Upsala, den redan
nämde Laurentius Paulinus Gothus förklara kometer vara icke Daturliga ting,
utan järtecken. Den mörka trolldomsvidskepelsen, som under följande
århundrade skulle föra så många menniskor till bålet, synes hafva böljat slå
djupare rötter i Sverige mot slutet af Gustaf I:s tid, och Erik XIV, hvilken
sjelf trodde på trolldomens makt, lät såsom konung döma flere personer till
döden såsom trollkarlar.
Rent vetenskapliga arbeten utgåfvos egentligen först vid tidhvarfvets
slut. De lärda språken, grekiska och latin, studerades med stor ifver. En
hel mängd »krönikor* skrefs, mest öfver konungame, bland hvilka
historiska arbeten främst må nämnas Olaus Petri’s Svenska krönika såsom ett
uttryck för den friskare och friare anda, som kommit in i de lärdes studier.
Detta är det första historiska arbete i Sverige, som röjer någon egentlig
förmåga af granskning och oväldig uppfattning, och Olaus Petri höjer sig deri
ett godt stycke öfver flertalet äldre krönikeskrifvare, hvilka, såsom han sjelf
säger, mestadels varit »partiska väldamän i sakerna» de skildrat, och hvilka
»väl skrifva om örlig och krig», men ej omtala, »hur sådana tillkommit och
hvilken part bättre saker hafva». Hufvudstudiet var teologi, och de
ojem-förligt både flesta och vigtigaste arbeten som utgåfvos skrefvos öfver religiösa
ämnen och af presterliga författare. Reformatorernes skrifter äro kärnan
och hufvudstommen i tidhvarfvets literatur. Dessa män och deras efterföljare
voro outtröttliga att författa skrifter till lärans befästande, till andaktens
höjande och kyrkotuktens upprätthållande. De utsände bibelöfversättningar,
dogmatiska skrifter, katekeser och andra läroböcker, predikningar, postillor,
psalmböcker och andra andaktsböcker, liturgiska skrifter och herdabref.
Formen, äfven i de skrifter, som åsyftade en utredning af lärobegreppen, är
sällan lärd, utan enkel och populär, tonen mindre den boksynte teologens än
predikantens och folktalarens. Oron inom kyrkan fordrade slagfärdiga kämpar
och satte ofta dess ledande män i förhållanden, der det icke blott behöfdes
reda i begreppen för att försvara sin mening, utan lika mycket en tillräcklig
makt öfver ordet och styrka i uttrycket för att göra sin öfvertygelse gäl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
