Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lande och vinna sinnena. Muntliga disputationsakter till utredande af
teologiska spörsmål förekommo som bekant ej sällan, och polemiska skrifter
utsändes i mängd, och det icke blott emellan den gamla och den nya kyrkans
män; sjelfve Karl IX stridde med sådana vapen i teologiska ämnen med ån
egen erkebiskop (Olaus Martini). År 1528 utgaf Olaus Petri åtminstone
nio stridskrifter! Denne och hans broder Laurentius Petri äro utan
jem-förelse de förnämsta författarne, lika som de tillhöra tidhvarfvets märkligare
karakterer. Laurentius* storverk är den 1541 färdiga bibelöfversättningen,
som med fö förändringar än i dag är svensk kyrkobibel, ett arbete, som han
ledde samt till större del sjelf utförde. Laurentius lika som Olaus dels skref
sjelf, dels öfversatte från tyskan psalmer, af hvilka flere upptagits i senare
svenska psalmböcker, författade äfven andra religiösa skrifter och var en god
talare. Han var en mild och anspråkslös natur, hvilken icke älskade strid,
men dock alltid visade fasthet och der det behöfdes beslutsamhet; sådan
framstår han äfven i sina skrifter. En helt annan natur visar Olaus. Han, en
med Luther beslägtad ande, beslägtad med sin lärare äfven som författare, var
en väldig talare, antingen han stod i predikstolen eller i disputationskatedern,
en verklig folklärare äfven i skrift, brinnande af nit, klar i tanken och redig i
framställningen; i uttrycket var han kraftig, stundom ända till råhet, vann
ända till häftighet, ofta satirisk och ironisk, i allmänhet och så snart ej
sjelf-beherskningen svek honom, ädel och värdig. Äfven andra kyrkans män,
såsom Laurentius Andreæ, Abrahamus Angermannus, Nicolaus Bothniensis med
flere, framstå såsom författare och talare på svenska språket. I denna
kyrkliga literatur, i synnerhet i bröderne Petri’s skrifter, der så ofta en ren och
varm fromhet uttalar sig i enkel och kraftig form, finnes på det hela taget
mera poesi än i de fö och skäligen magra egentliga vitterhetsarbeten som
tillhöra denna tid. Klarare och lättbegripligare stil än bröderne Petri skref
näppeligen någon på svenskt språk under 1500-talet. Olaus Petri skref så
väl sitt modersmål, att hans postilla, som också i vår tid gifvits ut i en ny
upplaga, Sveriges allmoge tillegnad, än i dag efter mer än tre århundraden
med lätthet kan läsas af menige man. I allmänhet vållade det ovårdade
språkets ringa utbildning och osmälta inflytelser från främmande språk stor
svårighet för de skrifvande och gjorde deras stil krånglig och tungläst De
förnämsta reformatorernes efterdöme var då så mycket vigtigare, som genom
kyrkoförändringen modersmålet blef erkändt såsom fullt och ensamt
beråt-tigadt för kyrkans och den religiösa uppbyggeisens behof. De lärdes språk
var fortfarande latinet.
En särskild förtjenst inlade de kyrkliga författarne genom vården om
modersmålets renhet, genom bortrensandet af främmande beståndsdelar och
återupptagandet af gamla former, som voro på väg att försvinna. Stor
forbistring rådde i ordförrådet; i synnerhet hade under unionstiden inflytandet
från danskan blifvit öfvermäktigt. Landets befrielse från det danska
förtrycket medförde en sträfvan också för språkets frigörelse; de makthafvande
sjelfva ifrade derför. Så skrifver till exempel Gustaf I 1529 till en sin fogde:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
