- Project Runeberg -  Administratif och statistisk handbok såsom bihang till Sveriges statskalender /
13

(1872) [MARC] Author: Fredrik Edvard Fåhræus, Olof Immanuel Fåhræus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JL3

utdog på manssidan 1731, men ärfdes (genom gifte) af familjen
Ma-tignon, som sedandess varit herrskare öfver det lilla Furstendömet,
vtterligare minskadt genom ett fördrag med Frankrike d. 2 Februari
1861.

Nederländerne.

I Europa: 641 qvadr. mil. (1869) omkr. 3,852,000’) inv.

Utom Europa: 32,250 qvadr. mil., omkr. 22,453,000 inv.

Nederländska Konungafamiljen tillhör huset Nassau^Oranien.
Huset Nassau påstås leda sin härkomst från en broder till den Tyske
Konungen Conrad af Franken; med säkerhet kunna dess anor räknas
från Walram I († 1020) och dennes son Walram II († 1068). Under
de Hohenstaufiska Kejsarne ökades Grefvarnes af Nassau besittningar.
Tid Henrik den Rikes död (1254), då hans yngre son Otto ärfde
norra delen af hans land, skiljdes familjen i 2:ne linier, den
Walra-miska och den Ottoniska. Den Walramiska — hvaraf Kejsar Adolf
af Nassau (1292—1298) var en ättling — sönderföll i en mängd
grenar, som dock alla ånyo förenades under Ludvig II (1605). Från
dennes 3 söner, "Wilhelm Ludvig, Johan och Ernst Casimir,
uppkommo sedan de 3:ne grenarne Nassau-Saarbrück, Nassau-Idstein och
Nassau-Weilburg, af hvilka den förste utslocknade 1816, den andre
1721, och den tredje, som 1806 erhöll Hertiglig värdighet, regerade
öfver Nassau till 1866, då detta land underlades Preussiska kronan.
Ättlingarne af förenämnde Grefve Otto kommo under tiden i
besittning af flera Nederländske herrskap, äfvensom (1530) af
Furstendömet Oranien (vid Avignon); de sönderföllo 1559 i 2 linier, i det
Wilhelm af Oranien (den bekanta Nederländske statsmannen och
fältherren) blef stamfader för den ena — hvartill hörde Nederländernes
berömde Ståthållare Moritz, Henrik Fredrik, Wilhelm II och Wilhelm
III (äfven Konung af England), med hvilken sistnämnde denna linie
utdog 1702 —, under det den andra (Tyska) linien härstammade från
Wilhelms broder Johan IV, Grefve till Nassau-Dillenburg. Yid Johan
IY:s död sönderföll ytterligare denna linie i 4 grenar (Nassau-Siegen,
N. Dillenburg. N. Dietz och N. Hadamar), af hvilka den 3:dje —
Nassau-Dietz — öfverlefde och ärfde de Öfriga äfvensom den äldre
(Oraniska) grenen och sålunda förenade hela det Ottoniska husets
besittningar, med undantag af Furstendömet Oranien, som
underkastades först Preussen och sedan (1713) Frankrike. Det
Nassau-Oraniska huset fördrefs under Franska revolutionen från
Nederländerne, men efter Napoleons fall blef Furst Wilhelm af Nassau-Dietz
år 1815 erkänd som Konung af Nederländerne (under namn af
Wilhelm I) ; dermed förenades äfven Belgien och (i utbyte mot åtskilliga
andra länder i Tyskland) Storhertigdömet Luxemburg. Belgien
skiljdes dock redan 1830 från det Nederländska Konungariket och Luxem-

*) Inberäkn. unionsstaten Luxemburg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:29 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aoshbok/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free