- Project Runeberg -  A. O. Wallenberg : En minnesteckning /
63

(1916) [MARC] Author: Helmer Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sättas af aktiebolag minst 10 % och af banker minst 15 %", till
dess att denna fond för aktiebolag uppgår till minst 10 % af det
tecknade kapitalet och för banker till minst 50 % af grundfonden.
En detalj, som vållade mycken diskussion och ovilja, var ett yr»
kände på att såsom grund för sedelutgifning ej vidare skulle få an»
vändas behållningarna i enskild banks kassor eller i Riksbanken.

K. M:t öfverlämnade kommitténs betänkande jämte en skrifvelse
till Rikets Ständer, som remitterade dem till bankoutskottet. Till
detta remitterades också en del motioner, bland andra en af A. O.
Wallenberg, som nu var riksdagsman i borgarståndet och snart för»
stod att göra sin röst hörd inom riksdagen. Det är första gången,
vi möta hans namn, men hädanefter skall det också alltid vara för»
knippadt på ett eller annat sätt med alla viktigare ekonomiska frågor,
som framkommo under hans långa riksdagsmannabana.

Hans nu åsyftade motion är rätt egendomlig men återspeglar in»
direkt den villervalla i uppfattning och åsikter i afseende på bank»
lagstiftningen, som väl aldrig torde ha varit större än just vid denna
riksdag. A. O. Wallenberg framställde ett alternativt yrkande,
nämligen att Rikets Ständer måtte antingen, med frånträdande af
1848 års skrifvelse, anhålla att kungl, förordningen af den 9 januari
1846 måtte såsom allmän författning få lända till efterrättelse och
att i följd däraf enskilda banker måtte kunna få upprättas äfven på
de orter, där sådana nu icke funnes, eller ock i öfverensstämmelse
med Rikets Ständers förut uttalade åsikt om privatbankernas förkast»
lighet anhålla, det hvarken nya enskilda banker med egen sedelut»
gifningsrätt hädanefter måtte oktrojeras eller de redan befintliga er»
hålla någon förlängning å sina oktrojer.

Så vidt jag kan finna, har A. O. Wallenberg med denna motion
åsyftat att drifva sakerna till sin spets; han ville visa, att man höll
på att komma in i en återvändsgränd, och sökte därför lotsa skutan
så, att man, sedan insikt därom vunnits, åter skulle komma ut på
klarare vatten.

Utan tvifvel bidrog han också kraftigt till att anstormningen
mot privatbanksinstitutionen afslogs, men vid denna riksdag skulle
inga viktigare positiva resultat uppnås. Bankoutskottet, hvaraf A.
O. Wallenberg själf var medlem och hvilket denna riksdag ensamt
behandlade de viktigaste bankfrågorna, kom emellertid till den
slutsatsen, att det icke kunde afstyrka beviljandet af nya oktrojer
för privatbanker utan förordade dessas förnyande. Utskottet hade

73

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:32 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aowallenb/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free