Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagen att ett statslån skulle upptagas å 12 milj. rdr. Det skulle
ske i den formen, att Riksgäldskontoret skulle upplägga en stats»
lånefond å detta belopp, hvarefter utlåningen skulle handhafvas af
Rikets Ständers bank. Resultatet blef ett lån à 9 milj. Hamburger»
banko till en kostnad af 7 "/« %. Den ränta, som Riksbanken sedan
begärde, belöpte sig till 9 — detta ehuru ännu enligt lag högre
ränta än 6 % icke fick förskrifvas — men då denna räntesats ver»
kade afskräckande såsom för hög, nedsattes den i mars 1858 till 8 ’/..
Stockholms Enskilda Bank behöfde icke begagna sig af denna
eller annan främmande hjälp. Tvärtom förbättrades ställningen där
så hastigt, att banken i juli 1858 kunde försträcka Riksgäldskontoret
750,000 rdr mot en ränta af 5 %.
Sedan man nu åter kommit in i de gamla hjulspåren, fullföljde
A. O. Wallenberg sitt program. Postremissväxelrörelsen tog ett
kraftigt uppsving och 1863 tillkännagaf banken, att postremissväxlar
utan särskild afgift hädanefter såldes på 47 svenska städer, 11 finska,
2 norska samt på Köpenhamn. Samtidigt erbjöd sig banken att
utan särskild kostnad diskontera i landsorten betalbara växlar.
En annan del af bankens verksamhet, som också började få allt
större omfattning, var den, som afsåg köp och försäljning af obliga»
tioner och utländska valutor. Betrakta vi först obligationshandeln,
så finna vi, att det dröjde länge, innan man ville riktigt erkänna
denna rörelsegren som fullt berättigad för en bank. Revisorerna
uttryckte vid flera tillfällen en viss tvekan, och ännu så sent som
1871 förklarade en så förfaren affärsman som generalkonsul J. W.
Smitt på en bolagsstämma, att han »trodde det ej egentligen höra
till en banks verksamhet att köpa obligationer utan endast att emot»
taga och utlåna penningar».
För A. O. Wallenberg var emellertid obligationshandeln en myc»
ket viktig principsak, och han genomförde sitt program konsekvent
i denna punkt liksom i andra.
Under år 1861 afslutade banken gemensamt med firmorna D.
Carnegie &. C:o och C. G. Cervin med Riksgäldskontoret ett in»
hemskt 4 */, % statslån å 3 milj. riksdaler till en nettokurs af 91 %
och 1S63 öfvertog banken tillsammans med Oscar Ekman och C. G.
Cervin ett 5 % statslån å 3 milj. riksdaler till en kurs af 97 Vi %.
Detta lån hade karaktären af ett rustningslån under de då oroliga
tiderna i sammanhang med Karl XV:s skandinavistiska politik.
År 1866 var svenska staten under penningkrisen i England åter
96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
