- Project Runeberg -  A. O. Wallenberg : En minnesteckning /
110

(1916) [MARC] Author: Helmer Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I familjen och såsom arbetschef visade han de allra vackraste
sidorna af sin karaktär, men det var också därför, att han då rörde
sig i en krets, där ingen bestred hans personliga auktoritet. Om
han hade svårt att samarbeta med öfverordnade och stundom äfven
med sådana personer, som skulle vara med honom jämställda, så
var han däremot så mycket mera behaglig mot sina underordnade.

Det säges om honom att han aldrig gaf en befallning. »Den
som ej förstår», yttrade han, »att då jag ber, uppfatta det som en
befallning, passar ej i min tjänst.» Men med denna mjukhet i
formen vann han på detta område mera än någon despot.

Hemligheten af det goda förhållandet till de underordnade berodde
utan tvifvel också på det intresse, hvarmed han gjorde sig under»
rättad om hvars och ens enskilda villkor och gladde sig åt deras
förbättring. Han var född optimist och ville se nöjda och lyckliga
människor omkring sig. Hans läggning i detta afseende framgår
klart af hans vidlyftiga korrespondens med bankdirektör Lettström;
han önskar att alla skola ha det bra och lefva i angenäma familjeför»
hållanden, liksom han också, om det var en person som stod honom
nära, kunde finna hjärtevarma ord för att uttrycka sitt deltagande
i hans sorger och bekymmer.

Men han ville å andra sidan framförallt väcka sina samtida
landsmäns ambition att föra en människovärdig tillvaro och ville
ha inpräntadt i deras medvetande, att det ekonomiska oberoendet
och välståndet vore det första villkoret för att kunna uträtta något
gagneligt för sig själf eller andra och att framgången i detta fall
borde utgöra en sporre till nya ansträngningar.

Han framhåller åter och åter att kapital blott är verkställdt arbete,
och att hvar och en måste arbeta för att skaffa sig en sparpenning
eller, om han vore rik, för att icke försoffas, samt för att bidraga till
landets kapitalbildning.

Han ville icke heller att man skulle »lägga sten på börda» för
de olyckliga, mot hvilka utsökning måste anlitas, och medverkade
därför bland annat till borttagande af bysättningstvånget, hvilken
lagstiftning alltid gjort ett vidrigt intryck på honom. Och hans
grundprincip var, att ingen skulle genom utmätning beröfvas möj*
ligheten att genom arbete försörja sig.1

Ingen svensk har såsom han betonat arbetets plikt och välsignelse:
»Arbetare äro vi alla», yttrar han i sitt festtal vid Stockholms

1 Se Bilaga III, sid. 242.

110

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:32 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aowallenb/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free