- Project Runeberg -  A. O. Wallenberg : En minnesteckning /
111

(1916) [MARC] Author: Helmer Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Enskilda Banks tjuguårsjubileum den 15 oktober 1876. »Läraren, som
undervisar, bidrager till de intellektuella krafternas utveckling, do»
maren, som skipar rättvisa, bidrager att upprätthålla rättrådighet och
laglydnad, näringsidkaren åstadkommer produkter, köpmannen besör»
jer utbyte, ämbetsmannen vidmakthåller samhällsordningen, krigaren,
beredd till själfuppoffring, funderar på huru ett vidsträckt land skall
kunna försvaras, utan att i fredstid bära en alltför tung rustning. Där»
för måste alla klasser arbeta, men alla arbetare böra såsom resultat af
sitt arbete få ett öfverskott, en sparpenning om än aldrig så liten,
och dessa små besparingar, uppsamlade medelst en den nyare tidens
viktigaste uppfinning, bankväsendet, blifva i form af kapital drif»
kraft till nya arbeten. Sparsamheten, alltid nyttig, har härigenom
fått en helt annan och större betydelse. Den ekonomiska förkofran,
som är så nödvändig, är helt enkelt, midt under djupaste fred,
striden mot det mänskliga eländet, som väl aldrig kan riktigt beseg»
ras, men dock väsentligen lindras.»

Den tankegång, som här går igen, är den, att man för att
kunna skapa ett nationellt, socialt och kulturellt framåtskridande
måste utgå ifrån det ekonomiska välståndet såsom det grundläg»
gande, en sanning, som på A. O. Wallenbergs tid ännu var mycket
litet insedd i Sverige. Däremot finner man icke sällan hos andra
länders framstående personligheter på den tiden en liknande tanke»
gång. Så skrifver t. ex. hans store samtida Werner von Siemens:1
»Den människa, som icke har några behof, är fientlig mot hvarje
kulturutveckling. Först då vissa behof hos henne blifvit väckta och
hon vant sig vid att arbeta för deras tillfredsställande, utgör hon
ett tacksamt föremål för sociala och religiösa kultursträfvanden. Om
man däremot börjar med att söka verka för de senare, skall man
aldrig uppnå annat än skenresultat.»

1 Werner von Siemens, Lebenserinnerungen, Berlin 1901, sid. 247.

111

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:32 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aowallenb/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free