- Project Runeberg -  A. O. Wallenberg : En minnesteckning /
119

(1916) [MARC] Author: Helmer Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det hette i hans artikel bland annat:

»Man har hört, att Stockholms Enskilda Bank har stora belopp
att fordra hos affärsmän, hvilkas ställning är i olag, och hvad man
hört, är också verkligen grundadt. Men hvad man knappast lär
med någon säkerhet veta, är huruvida eller huru stora förluster
kunna vara att på dessa fordringar befara, och om man tager i be*
räkning det sätt, hvarpå Stockholms Enskilda Bank förvaltats, så bör
man hafva grundad anledning till det antagandet, att banken, åt*
minstone hvad säkerheten angår, ej låtit hänföra sig af någon svindel,
liksom att den ej skall tappa hufvudet för hvad som nu inträffat.»
I samma stil fortsätter författaren och påpekar, att banken har ett
stort antal aktieägare, hvilkas förmögenhet skulle räcka till för alla
bankens förbindelser, äfven om alla dess till nära 34 miljoner upp*
gående tillgångar i fordringar, jämte dess grundfond, 2 miljoner, och
reserverade medel, nära 900,000 kr., vore bortblåsta. Till sist innehåller
artikeln en uppmaning till depositionsinnehafvarna att icke genom
en rusning sätta banken i förlägenhet.

Det kan ju icke nekas, att ett sådant skrifsätt knappast kunde
verka särdeles lugnande, och situationen förvärrades ytterligare genom
en insändare från A. O. Wallenberg själf till bemötande af dr Carl*
quists artikel men som knappast var mera diplomatiskt affattad och
som i hufvudsak utmynnade i, att om allmänheten sade upp sina
depositioner, så måste banken göra motsvarande kreditinskränkningar
för sina låntagare. Artikeln slutar med följande hänvändelse till
dr Carlquist: »Jag ber eder vara öfvertygad om, att jag tror afsik*
ten med eder artikel varit välmenande, men jag befarar, att mången
läsare skall tro sig däruti skönja en vink, att det skulle vara mindre
väl beställdt med våra banker och att allmänheten gjorde bäst uti
att beröfva dem sitt förtroende. Må det ske, om giltiga anledningar
förefinnas, hvarom icke, så torde det nog vara bäst att låta allting
hafva sin jämna gång, då allting nog kommer att gå bra, utan risk
eller äfventyr för någon.»

Det ligger i öppen dag, att icke heller sådana uttalanden voro äg*
nåde att lugna oroliga sinnen. Slutet på visan blef att dr Carlquist
afgick ur Stockholms Dagblads redaktion och tidningen själf skref
en ledare, som sökte gjuta olja på vågorna och hvars hufvudkläm vi
återgifvit ofvan i annat sammanhang.1 A. O. Wallenbergs inlägg visar
emellertid, att han, i den situation hvari han befann sig, icke riktigt

1 Se sid. 104.

119

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:32 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aowallenb/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free