Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fremmande guldmynt, som enligt gallande konventioner blefve med svenskt guld»
mynt lika berättigadt;
c) enskilda bankens reservfond, för si vidt den utgjordes af si beskaffade
säkerheter, som vore med grundfondshypotek jemförliga och blifvit i allmänt
förvar nedsatta, dock att dit ej finge hänföras hvarken sidan fond som stode
till bolagets förfogande eller outdeladc vinster, och
d) ett belopp motsvarande högst femtio procent af enskilda bankens hela fond,
sivida detta blifvit uti säkcrhetshandlingar, jemförliga med grundfondshypotek,
i allmänt förvar nedsatt; samt
att banksedel, di den i bankens hufvudkontor till In vexling företeddes,
ovilkorligen skulle med rikets mynt inlösas, och enskild bank icke ega att mot
banksedel-innehafvarens bestridande verkställa denna invexling med Riksbankens sedlar.
Genom den Wallenbergska formuleringen bortföll den förhatliga
bestämmelsen, att de enskilda bankernas skyldighet att inlösa sina sed»
lar med mynt först skulle inträda i sin fulla utsträckning, då Riksban»
ken icke längre såg sig iståndsatt att inlösa sina, och i öfverensstäm»
melse med hans förslag upphäfdes också rätten att utgifva sedlar
mot Riksbankens sedlar och mot behållningar i Riksbanken.
På grundvalen af detta riksdagsbeslut utfärdades en k. kungö»
relse af den 12 juni 1874 angående enskilda banker med rätt att
utgifva banksedlar, som sålunda ersatte den dittills gällande af den
20 maj 1864. Genom detta aktstycke fastställdes också de enskilda
bankernas skyldighet att inväxla sina sedlar med mynt, och A. O.
Wallenbergs så länge färfäktade tanke hade i detta fall segrat.
Det följande året afskaffades genom riksdagsbeslut Riksbankens
enriksdalerssedlar. »Denna frågas vikt låg», skrifver A. O. Wallén»
berg1, »däruti, att man icke borde ha en banksedel å samma valör,
som den antagna räkneenheten, särdeles i ett land, där begreppet
mynt och banksedel blifvit så förväxladt som hos oss.»
För krisåren 1878 och 1879 har jag i annat sammanhang redo»
gjort och omtalade också då, att finansminister Hans Forssell passade
på och genomdref indragning af de enskilda bankernas femkrone»
sedlar. I sammanhang därmed uppstod emellertid en principdebatt,
som hade sitt stora intresse. Forssell hade begärt, att de enskilda
bankerna skulle såsom säkerhet för de växlingsförskott, som Riks»
banken för femkronesedlarnas inlösen utfäste sig att ställa till
disposition, utlämna till Riksbanken en del af sina grundfondshypo»
tek, som sålunda i en viss utsträckning skulle få lösgöras. Med
rätta betecknade A. O. Wallenberg detta som en svår rättskränk»
1 Bankfrågan, sid. 17.
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
