Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tingen genom egna afdelningskontor eller genom A.»B. Sveriges Privata
Centralbank, och framförallt under tider af liflig spekulation har
man tyckt sig förmärka en viss tendens att hellre nyttiggöra kapi»
talet i lukrativa om också riskabla placeringar i Stockholm än till»
fredsställa legitima men kanske icke alltid så omedelbart inbringande
lokala behof i provinserna.
Jag öfvergår nu till A. O. Wallenbergs ställning till centralbanks»
problemet. Första gången han mera direkt i riksdagen ingrep i
denna fråga var år 1879, då han väckte förslag om ändring af §
72 i regeringsformen och § 71 i riksdagsordningen. Hans framställ»
ning gick ut på, att Riksbanken skulle stå under Konungens och
Riksdagens gemensamma garanti och vård och icke såsom dittills
utgöra ensidigt en Rikets Ständers bank. Den skulle, efter de för»
ordningar, stadgar och reglementen, hvilka redan voro gjorda eller
af Konungen och Riksdagen beslötos, hädanefter förvaltas af nio
fullmäktige, bland hvilka tre skulle förordnas af Konungen och hvar»
derå kammaren välja tre. Valen till dessa fullmäktige skulle gälla
för tre år, dock så att hvardera kammaren vid hvarje riksdag valde
blott en fullmäktig, förutsatt att icke ansvarsfrihet för föregående
årets förvaltning blifvit fullmäktige vägrad, i hvilket fall nytt val
af samtliga fullmäktige skulle ske med bestämmande af den tid hvar
och en af de valda skulle inneha befattningen, så att därigenom en
af dem hvarje år skulle komma att afgå.
A. O. Wallenbergs förslag afstyrktes emellertid af konstitutions»
utskottet och förkastades af bägge kamrarna. Enahanda öde drab*
bade förslaget, då han vid riksdagarna 1881—82 förnyade motionen.
I detta sammanhang må yttras några ord om A. O. Wallenbergs
uppfattning om regeringsformens § 72, som han gång på gång motio»
nerade om att få ändrad. Den af A. O. Wallenberg åsyftade be»
stämmeisen lydde: »Riksbankens sedlar må för mynt i riket erkännas»,
hvilken lydelse måste betyda, att Riksbankens sedlar voro under»
kastade tvångskurs, en tolkning, som han ansåg så mycket mera
berättigad, som man vid den tid, då paragrafen nedskrefs, väl kände
Riksbankens oförmåga att med mynt inväxla sina banksedlar, ehuru
man visserligen hyste den förhoppningen att framdeles kunna ho«
norera dem efter lydelsen. A. O. Wallenberg ville ha paragrafen
formulerad på följande sätt: »Riksbankens sedlar skola, vid anförd»
ran, efter deras lydelse, af Riksbanken inlösas.» I sitt kraf på
ändring hade A. O. Wallenberg också själffallet alldeles rätt, och
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
