- Project Runeberg -  A. O. Wallenberg : En minnesteckning /
141

(1916) [MARC] Author: Helmer Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

orimligheten i den gamla formuleringen beträffande Riksbanken hade
blifvit bjärt i ögonen fallande, sedan skyldigheten för de en»
skilda bankerna att med mynt inlösa sina sedlar blifvit, såsom vi
ofvan sett, genom k. kungörelse af 1874 i lag fastställd.

Svårare är det att förstå de angrepp, som A. O. Wallenberg vid
olika tillfällen riktade mot 1883 års bankkommitté, därför att den
enligt hans förmenande skulle ha velat låta tvetydigheten i fråga
om Riksbankens skyldighet att med mynt inlösa sina sedlar kvarstå
eller med andra ord rent af ha förordat ett bibehållande af tvångs»
kursen. Uttalanden i sådan riktning finner man t. ex. i Stockholms
Enskilda Banks utlåtande af den 7 febr. 1884 angående bankkom»
mitténs betänkande. Men ser man närmare efter hvad bank»
kommittén verkligen yttrat, kunna dessa beskyllningar knappast
rättfärdigas. Bankkommittén föreslår i sammanhang med sitt förslag
till riksbankslag en formulering af den omtvistade § 72 i regerings»
formen på följande sätt:

Riksbanken allena eger rätt att utgifva banksedlar; dessa sedlar skola, vid an»
fordran, efter sin lydelse, med guld af banken inlösas, och må för mynt i riket
erkännas, så länge de af banken sålunda inlösas.

Det är uppenbart, att i det senare ledet af satsen en viss sam»
manblandning af begreppet mynt och myntrepresentativ äger rum,
men i sak innehåller den ju endast, att man icke är skyldig mot»
taga Riksbankens sedlar vid likvider, ifall Riksbanken skulle nödgas
inställa sina betalningar. Detta är ju således motsatsen till tvångs»
kurs och att en sådan tolkning varit af kommittén afsedd, framgår
med full tydlighet af den för öfrigt intressanta motiveringen för
paragrafen, där det heter:

I afseende på Riksbankens sedlars betalningskraft har komitén föreslagit, att
de skola utgöra lagligt betalningsmedel i riket, så länge de vid anfordran med
mynt inlösas och i detta syfte äfven hemställt om ändring af regeringsformens
§ 72. Utan att vilja inlåta sig på något bedömande af den frågan, huruvida
genom det vid 1850—51 års riksdag i grundlagen intagna stadgandet, att riks’
bankens sedlar skola vid anfordran med mynt inlösas, den sedlarna redan förut till»
erkända rätt att såsom mynt i riket anses, blifvit satt i sådant förhålland? till
ofvannämnda senare stadgande, som af 1840 års riksdag uttryckligen begärdes,
nämligen att denna deras rätt blefve beroende af och egde bestånd endast så
länge Riksbanken fullgjorde sin invexlingsskyldighet, har komitén ansett böra
utan all tvetydighet i såväl grundlagen som lagen för Riksbanken uttalas, att Riks»
bankens sedlar skola förblifva lagligt betalningsmedel i likhet med landets mynt,
endast si länge, de när som helst af banken mot mynt utbytas och sålunda med
mynt förblifva lika i varde. Sedlarna hafva derigenom, i likhet med hvad t. ex. i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:32 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aowallenb/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free