Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
England och Norge eger rum, gifvits den lagliga kurs, som för omsättningen är
fördelaktig och stundom oumbärlig, utan att kunna vålla densamma de olägen»
heter och förluster, som af en tvångskurs alltid äro att befara. Det torde slutligen
icke behöfva förklaras, att äfven under förutsättning af bristande inlösning
sedlarna böra hafva och bibehålla bestämd tvångskurs mot sin ansvarige utgifvare,
Riksbanken sjelf, samt mot staten och dennas egna verk, hvarför äfven ett stad<
gande derom blifvit i lagförslaget intaget.
Riksbankssedlarna skulle således enligt kommitténs uppfattning
inlösas med mynt, under alla förhållanden, så långt den svenska
statens resurser räcka, och längre kan man väl icke komma. A. O.
Wallenbergs angrepp i detta fall ter sig därför mera som en tvist
om själfva formuleringen än som en strid i sak.
En kort redogörelse för det förslag till riksbankslag, som framlades
i bankokommitténs betänkande af år 1883, må här vara på sin plats.
Rikets Ständers bank styrdes, såsom ock namnet antyder, alltjämt
blott af den ena af statsmakterna, nämligen riksdagen, och förvalta»
des af dess ombud. Kommittén visar, att erfarenheten lärt, att
detta system varit föga ägnadt att skydda landets invånares på
myntväsendet beroende egendom och rätt, och föreslår, att de kon»
stitutiva grunderna för Riksbankens anordnande och verksamhet
måtte blifva af Konung och Riksdag gemensamt fastställda och under
dess gemensamma ansvar och kontroll tillämpade och sålunda erhålla
formen och helgden af civillag. Men dessutom ville kommittén
inrymma enskilda delägare och för det ändamålet bilda ett bolag,
hvilket i likhet med andra bolag skulle äga och förvalta sin egen»
dom på det kontraktsenliga aftalets grund. »De enskilda delägarna
skulle också», såsom det heter, »tillföra Riksbanken den mäktiga
kraft, som ligger i det enskilda intresset.»
Den högsta myndigheten öfver banken skulle utöfvas af bank»
stämman, hvilken till två tredjedelar skulle utgöras af riksdagens och
till en tredjedel af aktieägarnas delegerade, en anordning, som be»
tingades däraf, att staten skulle tillskjuta två tredjedelar af kapitalet
samt ikläda sig garanti för alla bankens förbindelser, under det
att de enskilda delägarna skulle tillskjuta en tredjedel och icke
hafva ytterligare ansvar. Antalet delegerade skulle utgöra 72, hvaraf
hvardera kammaren skulle utse 24 och de privata lottägarna lika»
ledes 24. Kapitalet skulle utgöra 60 milj. kr., hvaraf alltså de en»
skilda skulle teckna 20 milj. kr. Aktieägarna skulle tillförsäkras en
årlig utdelning af 4 %, för såvidt bankens behållning därtill läm»
nåde tillgång, men i intet fall mera än 8 %.
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
