Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nämningen »Enskild Bank» ur författningen och, om det vore möjligt, ur allmänna
föreställningssättet. Meningen synes vidare vara, att derefter bevilja tio lrs oktroj
för de sedelutgifvande bankerna frAn 1888, med eller utan tillkännagifvande, att
denna skulle vara de Enskilda Bankernas sista oktroj, och således deras tillvaro
upphöra Ar 1898. Det är sjelfklart, att institutioner af denna beskaffenhet, utan
framtid, komma att mindre väl än de nuvarande Enskilda Bankerna motsvara
den allmänna rörelsens behof, och allmänheten sAledes nödgas sätta sitt hopp till
den kommande stora centralbanken, som lofvar allt hvad man behagar och i
synnerhet att kunna verka sAsom en »bromsapparat» pA företagsamheten. Med
bekymmer, icke för de Enskilda Bankerna, ty deras rätta betydelse blifver nog
fullt uppskattad när de saknas, utan för näringslifvet i allmänhet och all indu>
striel verksamhet och storslöjden i synnerhet, emotser jag för vArt land en svir
tid under perioden 1888—1898, om man icke vid vidtagandet af bankreformerna
gAr i en helt annan ordning med frAgorna än den nu föreslagna. Vill man reform,
om sAdan eljest anses af nöden, sA bör man först och ofördröjligcn ordna Riks»
banken, sAsom man önskar att densamma ml komma att blifva Ir 1898. Den
täflan, som Riksbanken genast skulle kunna utveckla, skulle bäst visa, om och
när de Enskilda Bankernas gagnande verksamhet kunde umbäras. Derjemte
borde en författning ofördröjligcn utfärdas om bankaktiebolag och kreditaktie»
bolag, hvarpl det system för bankverksamhet utan bankscdelutgifningsrätt, man
synes eftcrsträfva, kunde lagligen grundas, och icke bankaktiebolag tillkomma
endast fotade pl de Åsigter, som för tillfället hysas af olika chefer för finans»
departementet. Ifvern att slA ikull det befintliga borde i stället rigtas pA att grund»
lägga nAgot nytt. För öfrigt kunde det ju inträffa, att systemet bankaktiebolag
blefve pA ett sA tillfredsställande sätt ordnadt, att Enskilda Banker, för att undgå
obehaget af förföljelser, sjelfmant öfverginge till detta system.
PA grund af det anförda tillåter jag mig föreslA:
att Bankmötet behagade sAsom sin mening uttrycka, att det bank»
institut, som först bör reformeras, i händelse vi skola Ater införa enbanks>
systemet, är Sveriges Riksbank.
Det framgår häraf, att A. O. Wallenberg velat börja reformarbe»
tet med en omorganisation af Riksbanken, och detta är ju också
otvifvelaktigt en riktig utgångspunkt. De erfarenheter, man hittills
haft om dennas förmåga att tillgodose näringslifvets berättigade behof,
voro ju mycket bedröfliga, och denna oförmåga hade också blifvit
i otvetydiga ordalag erkänd af bankkommittén. A. O. Wallén»
berg betonade också att den fientliga hållningen gent emot de
enskilda bankerna, som hittills på ett så utmärkt sätt fullgjort
sina förpliktelser mot allmänheten, måste te sig bra oberättigad
och knappast kunde förklaras annat än som ett utslag af den afund,
som blott alltför ofta spelat en så sorglig roll i vårt lands.historia.
Sina tankar i detta hänseende har han uttalat utförligare i en i
detta arbete flera gånger citerad broschyr, utgifven under titel »A. O.
144
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
