- Project Runeberg -  A. O. Wallenberg : En minnesteckning /
148

(1916) [MARC] Author: Helmer Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Till förekommande af ocker eller alltför stor ränta eller vinst af
utlånta kapitaler», skrifves det i förslaget, »har man i nästan alla
civiliserade stater stiftat lagar, däri maximum för ränta och ansvar
för dem, som fordrat eller tagit något därutöfver, varit stadgade.
Erfarenheten har likväl öfver allt visat, att dessa lagar icke medfört
den åsyftade verkan, utan snarare förvärrat det onda, som skulle
förekommas. Man har låtit förskrifva en större summa än man
försträckt, låtit betala sig s. k. indiskretioner, betingat sig betal»
ning i bättre myntslag än det man utgifvit, lämnat varor till öfver»
drifvet pris i stället för en del af penningbeloppet» o s. v.

Slutligen sammanfattar kommittén sin mening på följande sätt:

Enär nu ränta ej är annat än ersättning för nyttan af försträckta medel och
denna måste, under de ständigt och i oändlighet vexlande förhållandena i alla
industrier, der kapitaler användas, blifva varierande, synes lagstiftaren ej böra.
mera här, än i andra kontrakter, inskränka de kontraherandes frihet att om vil>
koren sig emellan öfverenskomma.

Följden af denna inskränkning är icke den, att utvägen lättas för den idoge
och behöfvande att på lindriga vilkor vinna understöd, utan snarare den att
han kommer att det alldeles sakna eller att han måste betala en vida högre ränta
än som egt rum om det stått honom och försträckningsgifvaren fritt att derom
aftala.

Man skulle tycka att en sanning, som blifvit så klart uttryckt
redan år 1826, borde haft tid på sig att tränga igenom och blifva
bekant under de omkring 25 år, som ligga emellan det anförda
kommittébetänkandet och A. O. Wallenbergs första riksdag. Men
så var icke förhållandet; det rådde alltjämt stora meningsskilj»
aktigheter i denna fråga, och så var fallet icke endast i Sverige
utan i hela den civiliserade världen. Men för den rätta uppfatt»
ningen häraf torde det vara nödvändigt att ge en kort öfverblick
af frågans historiska sammanhang.

På grund af missförstådda bibelställen gjorde sig under medel»
tiden inom den katolska kyrkan den rättsgrundsatsen gällande, att
beräkning af ränta på försträckt kapital skulle vara otillåten.

Denna falska föreställning upphörde i de protestantiska länderna
kort efter den kyrkliga reformationen. Till en omsvängning i upp»
fattningen bidrog mäktigt Calvins bindande bevisning af ränteför»
budens grundlöshet, och rättmätigheten af de aftal om ränta, som
vid försträckningar träffades, blef sålunda erkänd, dock ej utöfver
en viss gräns, hvaremot i de katolska länderna de gamla åsikterna
om räntan så vidt möjligt upprätthöllos, så att till exempel i Frank»

148

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:32 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aowallenb/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free