- Project Runeberg -  A. O. Wallenberg : En minnesteckning /
151

(1916) [MARC] Author: Helmer Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men det skulle icke dröja längre än till krisen 1857, förrän man
skulle komma underfund med att lagen af 1851 i sin tur var ohåll»
bar. Stortinget upphäfde den och fattade samtidigt beslut om stif»
tandet af en ny lag, enligt hvilken räntan blef fri för alla äfven in»
tecknade skuldebref, som icke lödo å längre än sex månaders för»
fallotid.

I början af 1850»talet lefde man emellertid i Sverige ännu under
intrycket däraf, att norrmännen funnit tillämpandet af fri ränta
omöjligt att fasthålla och måst återgå till den gamla bundenheten.

Det var under dessa förhållanden, som A. O. Wallenberg vid 1853
års riksdag väckte frågan om räntans frihet ånyo på tal — motio»
ner hade, såsom redan nämnts, blifvit väckta äfven vid föregående
riksdagar — genom motion eller, såsom det på den tiden hette, ge»
nom ett till vällofliga borgareståndet ingifvet memorial:

»Lika litet som mynt», skrifver han där, »kunde i längden bibe»
hålla något annat värde än den metall, hvaraf det blifvit prägladt,
lika fåfängt vore lagstiftningens bemödande att fixera räntan å pengar.
Sådant borde bero på kontrahenternas öfverenskommelse och pri»
set bestämmas efter tillgång och efterfrågan, såsom vid öfverlåtelse
af andra varor, och största sannolikhet vore äfven, att denna frihet
skulle verka till räntans nedsättning, hvilket nu ej kunde komma
i fråga utan en våldsammare påtryckning.»

Det är samma sak som A. O. Wallenberg sedan uttryckte med
orden »fri ränta blir låg ränta». Hans förslag utmynnade i nedan»
stående slutkläm:

A revers utstäld till innehafvaren eller till viss man eller order, att betala
på viss tid, sednast 9 månader efter utgifningsdagen, må hvilken ränta som helst
kunna, med laga verkan, förskrifvas, men om, för så beskaffad revers, intecknings!
säkerhet sökes, må räntan från den dag inteckning beviljats, endast utgå med 6 %,
minskad med bevillningsafdrag, äfven om högre ränta varit i förskrifningen utfäst.

Motionen afstyrktes af lagutskottet men gaf anledning till en in»
tressant debatt i borgareståndet den 15 nov. 1854, i hvilken A. O.
Wallenberg fick tillfälle att visa den slagfärdighet, med hvilken han
redan då förstod att på ett populärt sätt klarlägga innebörden äfven
af invecklade teoretiska frågor på det ekonomiska området. Han
yttrade bland annat:

Det är mig icke förbjudet att, om jag af annan person lånar t. ex 100 tunnor
spanmål, förbinda mig att efter nästkommande skörd betala lånet med 110 tunnor
spanmål. Nå väl! ingen lärer förneka, att detta vore ett fullkomligt lagligt

151

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:32 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aowallenb/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free