- Project Runeberg -  A. O. Wallenberg : En minnesteckning /
159

(1916) [MARC] Author: Helmer Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nogsamt att ’enighet ger styrka’ och att hvad som skall kunna
bringas till ett rätt ordnadt system måste hvila på en grundprincip,
om hvars beskaffenhet ingen tvetydighet får kunna uppkomma.» Och
A. O. Wallenberg utvecklar vidare sin tankegång på ett så praktiskt
slående sätt, att hvem som helst med lätthet kan följa hans argu»
mentering:

För oss, som under flera mansåldrar haft olika vigt» och måttsystem, kunde
det väl förefalla såsom en tänkbar möjlighet, att man också kunde hafva tvenne
olika myntenheter, men skilnaden ligger deruti, att huru många vigtsystem, som
än månde inrättas, så äro dock alla vigtenheter med hvarandra jemförliga, emedan
de bero af tyngdlagarne, som äro en del af naturens oföränderliga ordning. Helt
annorlunda förhåller det sig med ett myntstycke af guld och ett annat mynt»
stycke af silfver. Värdet af dessa myntstycken är icke beroende af prägeln allena,
utan i ännu högre grad af den myntmetall, hvaraf de blifvit präglade. Som nu
kändt är, att priserna på de olika metallerna vexla på grund af tillgång och efter»
frågan, så måste det alltid vara ett stort misstag, att till ett lands hufvudmynt
använda mer än en enda i lag bestämd metall.

Sedan A. O. Wallenberg sålunda öfvertygat sig om att guldmynt»
fot vore den rätta principen, sparade han, sin vana trogen, ingen
möda för att drifva sin sak igenom, och det framstod för honom
såsom ett för Sverige synnerligen viktigt problem att få nytt mynt»
system fastställdt, så mycket hellre som en felaktig föreställning om
Riksbankens uppgift, som man trodde bestå i att vara en upprätt»
hållare af myntvärdet, och den omständigheten, att dess sedlar en»
ligt regeringsformens § 72 voro belagda med tvångskurs, gjorde,
att det låg nära till hands för den svenska allmänheten att samman»
blanda begreppen mynt och myntrepresentativ. Myntet var en
värdemätare och ingenting annat, det var ett begrepp för sig och
hade intet med bankväsendet att göra, ehuru visserligen begrepps»
förvirringen i detta hänseende varit en af de medverkande orsa»
kerna till de betalningssvårigheter och s. k. realisationer, genom
hvilka Rikets Ständers bank åsamkat det svenska folket så bety»
dande ekonomiska förluster i gångna tider. Härom yttrar A. O.
Wallenberg:1

Hvilken är hufvudorsaken till den förvillelse, som vållat så stora omstört»
ningar? Ingen annan än att man för att bespara Riksbanken förödmjukelser,
ändrat själfva värdemätaren. Om en lärftskrämare kommer på obestånd, så kunde
äfven han hjelpas, genom att alnen förkortades ett qvarter och allmänheten
för-ständigades att för Iärftskramvarorna erlägga samma pris för tre qvarter som till»
förene för en aln. Sammanblandningen af banh och mynh-äsendet är en riks:

’ I artikeln »Medaljens frånsida», Aftonbladet den 5 okt. 1868.

159

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:02:32 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aowallenb/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free