Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skrifvelsen slutar med hemställan till Konungen om utredning
såväl rörande öfvergången till guldmyntfot som rörande ny mynt»
ordning. En sådan utredning skulle också komma till stånd, i det
att den 7 sept. samma år tillsattes en k. kommitté med uppdrag att
»afgifva underdånigt betänkande med förslag till de nya eller förän»
drade stadganden, som må finnas i ämnet tjänliga och för öfver»
gången till ett nytt myntsystem erforderliga». Till kommitterade
utsågos statsrådet C. J. Malmsten, öfverdirektören J. Åkerman, lands»
höfdingen Axel Bergström, friherre C. Skogman och grosshand»
låren J. J. Ekman.
I sitt betänkande framhålla de kommitterade, att frågan om ett
internationellt myntsystem, »öfvergifven i dag», »skall nästa dag
uppträda med förnyad styrka; afvisad för praktiska svårigheter och
hinder, skall hon ånyo tränga sig fram och med hot om ännu be»
tänkligare olägenheter och förvecklingar; och liksom hon för några
år sedan benämndes en utopi, men nu undersökes med det allvar,
som ägnas de mest angelägna reformer, så skall hon utan tvifvel
inom ännu ett tiotal eller tjugutal år hafva framkallat en ny verk»
lighet, som inga betänkligheter kunna afvärja».
Kommittén afslutade sitt betänkande med att utan förbehåll yrka
att Sverige vid antagandet af guld som värdemätare utan afseende å öfriga
inom andra länder väckta förslag till vinnande af en internationell myntenhet,
endast fortgående på den väg, som redan var beträdd genom utmyntande af 10»
francsästycken i guld — Caroliner — måtte ansluts sig till det af 1867 års kon»
ferens förordade guldfrancsystem.
Denna hemställan kunde alltså betraktas som en fullständig seger
för de Wallenbergska idéerna, och ehuru han själf icke varit leda»
mot af kommittén, kunde han alltså ha skäl att känna sig nöjd.
Men det skulle komma andra och alldeles oförutsedda svårigheter
och hinder emellan.
Det fransk»tyska kriget 1870—71 åstadkom nämligen en om»
kastning i opinionen. Det föreföll icke längre lika själfklart, att
just francen skulle vara den mest eftersträfvansvärda myntenheten.
Äfven marken fick sina förespråkare, och vid nationalekonomiska
mötet i Köpenhamn 1872 föreslog A. O. Wallenberg, »att vid en blif»
vande myntreform och öfvergång till guldmyntfot de tre skandi»
naviska rikena skulle fullständigt ansluta sig till något myntsystem,
som redan blifvit antaget af en eller flera bland Europas talrikare
nationer».
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
