Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nödvändighet att lösa densamma, en för sent påtänkt dylik reform
blir mycket svår att genomföra. Den erfarne sjömannen försummar
icke att under de behagliga passadvindarna öfverse och förstärka
skeppets tackling, ty han vet, att när han kommer i ’variabla vindar’,
kan ingen förutse hvarken stormens styrka eller när den utbryter.»
I motionen berördes äfven frågan om ett nytt riksdagshus, hvaraf
behofvet länge varit kännbart och ytterligare skulle göra sig gäl»
lande i den mån riksdagsmännens antal ökades. Annu rörde sig
emellertid diskussionen egentligen blott om platsen för det blifvande
palatset, och A. O. Wallenberg förfäktade därvid en åsikt, som, om den
måhända ej grundades på estetiska hänsyn, dock tillgodosåg sådana
i vida högre grad än fallet blef, då frågan slutligen afgjordes. För
A. O. Wallenberg var det nämligen fullkomligt klart, att två monumen»
tala byggnaders hopgyttring på Helgeandsholmen vore en
orimlighet-Flan ansåg väl, att riksbankshuset där kunde och borde få plats,
men han förkastade alldeles tanken på att därmed sammanbygga
ett representantpalats, för hvars ständigt växande behof af utrymme
han, under för handen varande omständigheter, icke kunde finna
någon annan tomt än Ladugårdsgärdet. Det är ju ganska möjligt,
att han ansåg denna lokalisering vara särskildt lämplig med hänsyn
till landtmannapartiet.
Medan A. O. Wallenberg sålunda med åtskilliga af sina förslag till
grundlagsändringar rönte föga eller ingen framgång, hade han dock
tillfredsställelsen att genomdrifva åtminstone en sådan af stor bety*
delse och räckvidd, nämligen inrättandet af statsministerämbetet. I
likhet med många andra hade han snart efter representationsför»
slagets antagande insett den förskjutning af maktställningen mel»
lan Kronan och Riksdagen, som var en följd af reformen, och redan
vid behandlingen af 1867 års dechargebetänkande uttalade han sin
åsikt härom. Riksdagen hade fått den maktökning, som frångått
regeringen, och om icke den senares inflytande gjordes bättre gäU
lande, skulle den förra efter hand blifva henne öfvermäktig. »Som
saken nu står, vet ingen hvad regeringen vill, och den allmänna
meningen är den, att regeringen icke vill något, utan inskränker sig
att resolvera på besvär och afvakta hvad riksdagen kan hafva att
förkunna.» Flera gånger tadlade han denna passivitet, denna rege»
ringens underlåtenhet att verkligen regera, och det med en skärpa
i orden, som icke kunnat undgå att smärtsamt beröra den forne
kamraten på skolbänken, representationsreformens upphofsman.
184
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
