Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej rådde någon lyx, men rikligt och godt tillgodoseende af det ma»
teriella lifvets fordringar samt därjämte den största ordning. Kl. 8
f. m. intogs frukosten, och Gud tröste den, som då kom för sent!
Punktlighet var en plikt, och barnen skulle vänja sig vid påpasslig»
het. Efter frukosten och sedan han genomögnat tidningarna skref
familjefadern vanligen någon artikel, innan han begaf sig till ban»
ken. Där uppehöll han sig sedan till långt fram på eftermiddagen
eller till kl. 6, då middagen vanligen, såvida han ej blifvit försenad,
serverades. Under mellantiden hade väl familjen intagit något mellan»
mål, men för A. O. Wallenberg var begreppet lunch okändt. Det enda,
han fram på dagen brukade förtära, var ett par bakelser, en delika»
tess, hvarför han redan under ungdomstiden i Linköping röjt svag»
het. Efter middagen sällskapade han i familjen, önskade se alla
barnen omkring sig, läste aftontidningarna och, om han ej hade
något att skrifva, ekonomiska och andra tidskrifter, mest franska,
såsom L’Économiste Fran?ais, Journal des Économistes, Revue des
deux mondes o. s. v., äfvensom de engelska The Economist, The
Bullionist m. fi. Till flera af dessa tidskrifter sände han bidrag
liksom han stod i personlig korrespondens med deras utgifvare.
I sina lefnadsvanor var A. O. Wallenberg mycket måttlig
och anspråkslös. Han förtärde blott sällan några spirituösa dryc»
ker och använde ej tobak i någon form. Han brydde sig ej
om några moder och klädde sig ej som konvenansen fordrade
utan som han själf bäst trifdes med. Sålunda uppträdde han i hvar»
dagslag alltid i ett slags svart bonjour, som snart af omgifnin»
gen kallades »bankfrack», samt hvit halsduk. Om vintrarna nyttjade
han en låg rundkullig hatt, om somrarna en grå tyghatt, men han
hade alltid svårt att få tillräckligt stora hattar till sitt ovanligt stora
hufvud. Han ägde en stor och hög paradhatt, men den kom en»
däst till användning på Neptuniordens högtidssammankomster, som
höllos på Marie bebådelsedag och på hvilka han träffade vänner
och bekanta från örlogs» och handelsflottorna. Då A.O. Wallenberg för
öfrigt någon gång slet sig ifrån sitt äfven i hemmet trägna arbete,
utgjordes hans förströelse af musik, som han älskade och hvari han
i ungdomen äfven själf försökt sig som violoncellist. Han gick
gärna på Operan och på konserter, om hans tid medgaf. I hem»
met spelade han också då och då »knekt» med sin fru och några
af barnen, och det var det enda kortspel, han egentligen var road
af eller gaf sig tid att syssla med. Detta är rätt egendomligt, då
205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
