- Project Runeberg -  A. O. Wallenberg : En minnesteckning /
228

(1916) [MARC] Author: Helmer Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förut, är det bästa Gud har skapat, har ej derför utit gapat. Nog har jag mån=
gen gång i tankarna räknat öfver hvad det skulle kosta att lefva och hvad jag
kunde förtjena, och alltid funnit debet gå väl upp med kredit; i verkligheten
har väl inte något deficit inträffat, men inte långt derifrån. — Vår segling var
temligen gynsam i Nordsjön, men i Atlanten ha vi haft att strida med mycket
motvind, kall snö och hagel. Ja, min dagbok innehåller ej annat och den hade
länge sedan blifvit kastad öfver bord, om jag ej tänkt, att den kunde tjena som
kylande pulfver, när jag kommer att svettas i den heta zonen. Månne ni någon
gång samlade kring munter kvällsbrasa, sändt en flygtig tanke till en syndapalt, som
då kanske just fåfängt sökt att skota snön af sig? — Den 19 november (hans födelse»
dag) tillbragte jag på the grand Bank of Newfoundland och morgonen var mulen
som jag sjelf, men efter kl. 11 f. m fanns intet mer af moln och solen gick klar
ner; med ett ord, vackrare dag hade vi ej under hela resan, och glad var jag
ensam utskuffad i vcrldsbullrct, och den som finner sig så ensam som jag, han
måste taga sin anledning till glädje, äfven då inga finnas att uppehålla sig med,
ty hvem vet icke att glädjen är en själaspis, troligen lika nödvändig som brödet
för kroppen.

Buffalo den 17 juni 1837.

Hade jag lydt mitt hjertas röst, skulle jag varit i Sverige för länge sedan, men
hade jag för hastigt återvändt, så skulle man trott, att vekhet eller oduglighet
varit orsaken. Således bestämde jag två år som minsta spatium, och som jag
troligen ej gör denna resa igen, så ansåg jag bäst smida medan jernet var varmt.
Hittills ha alla mina planer lyckligen utfallit, och jag har väl största skäl i verl*
den att vara tacksam mot den skyddande arm, som frälst mig från mången fara
och uppehållit mitt lugn i alla.

(I ett annat bref några dagar senare läses.) Jag kan lefva kronans kaka förutan
och då är jag mera oberoende; visst är det sannt, att man i Sverige ingenstädes
kommer utan titlar, men min gudomlige Franklin säger: »Undvik dem, som synas
besvärade af ditt sällskap». Detta tillämpar jag så, att der jag ej är välkommen
utan titel eller uniform, der kommer jag ej andra gången.

228

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:50:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aowallenb/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free