Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sådant förfaringssätt aflägsnar tidpunkten för gramvigtens allmänna antagande i
Sverige, hvilket jag hoppas snart kommer att inträffa. Den Kongl, propositionen
afslogs.
Jag hyser den förhoppning, att enär Danmark och Norge ännu sakna decimal»
indelningen i mått och vigt, denna vigtiga fråga skall upptagas af dem, och att
metriska systemet dervid i alla delar skall blifva antaget. Vi kunna då knappt
undvika att följa efter, sedan vi försakat äran att gå i spetsen för en stor reform.
Jag har så mycket större skäl för denna förhoppning, som man i Danmark
och Norge efter decimalindelningens införande i mynt snart skall finna det
odrägligt och haltande att sakna den i mått och vigt. För öfrigt är i begge
länderna benägenheten för det metriska systemet ganska stor; såsom bevis härför
kan anföras, att då jag vid national ekonomiska mötet i Köpenhamn 1872 fram»
ställde förslag: »att det metriska systemet, så fort ske kan, antages såväl i af»
seende på hvarje slag af mått, som i afseende på vigt och med de indelningar
och benämningar, som dertill höra», detta förslag af mötet enhälligt antogs.
Myntväsendet. Vid 1853 års riksdag väckte jag förslag om nytt myntsystem,
grundadt på silfver med en myntenhet af åttio procent finsilfver, i värde mot»
svarande fyratio skillingar banco efter då gällande räknesätt. Fördelen af detta system
låg dels deruti, att tiondedelen af denna myntenhet var ett för alla bekant värdet
begrepp, att öfvergången till decimalräkningen varit ganska lätt. En samtidig
Kongl, proposition föreslog, att ingen annan förändring skulle vidtagas, än att
den förut bekanta Riksdaler Riksgäld skulle benämnas Riksdaler Riksmynt, och att
denna räkneenhet skulle indelas i hundra öre. Den Kongl, propositionen bifölls
af riksdagen.
Vid 1856 års riksdag föreslog jag, att myntsilfrets halt skulle förändras så, att
kopparn uti silfvermyntet skulle minskas från tjugufem till tio procent, hvarigenom
myntet kunde blifva mindre tungt och en del koppar åt statsverket kunde be»
sparas. Motionen lemnades utan afseende.
Vid 1862—1863 års riksdag förnyade jag denna motion med det tillägg, att
remedium af vigt och finhet borde nedsättas. Äfven denna motion lämnades
utan afseende.
Vid 1862 års riksdag föreslog jag, att, till undvikande af silfvermynts expor»
terande, Riksbanken skulle tillhandahålla silfvertackor till ett pris, motsvarande
värdet af det finsilfver, myntet lagligen bör innehålla. Äfven detta afslogs.
Hufvudanledningen, hvarföre dessa motioner icke vunno afseende, torde få
anses hafva legat uti då ännu rådande föreställningssätt, att en nation kunde
undandraga sig betalning af räntor och andra skulder till utlandet genom att
försvåra liqviderna och genom att bibehålla en högre kopparhalt i myntet, än som
erfordrades för en med afseende på förmågan att motstå slitningen lämplig legering
Vid Nationalekonomiska mötet år 1863 i Göteborg förfäktade jag den åsigt,
att de tre nordiska rikena borde ansluta sig till Franc-systemet med silfverfranc
till räkneenhet. Men med hvarje derpå följande år blef det allt klarare för mig
att guldet, såsom värdemätare, hade en stor framtid.
Vid Nationalekonomiska mötet i Stockholm år 1866 utvecklade jag denna åsigt
för första gången offentligen, och begärde att mötet skulle uttala sig för nöd»
vändigheten af att antaga guldet såsom myntmetall. Vid en allmän öfverläggning
å stora Börssalen under ordförandeskap af II. K. H. Prins Oscar vann denna
231
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
